pet måtte hwila till widare grundlaggenlig behandling, så mycket heldre som mången såkert ännu ide gjort fig förs trogen med dess detaljer. För afslag talade egentligen blott br L. Almqwist, fom ogillade förslaget, hufwudsakligen af det stälet, att ingenting deri förekom om en unionel representation. ÖH. exc. herr justitiestatsministern, jemte de talare, fom förordade jörslaget, förs klarade, att ehuru önsklig en gemensam reprefentation än wore för de förenade rikena, hade man dock måst fästa fin uppmärksamhet på, huru åsigterna för ögonblicket woro i brörrariket, der man allmänt motsatte sig en sådan institution. Men vå från båda ländernag reprefentationer yttrats önskningar, särdeles från Swerges fira, om en revision af föreningsstadgarna och man nu fått ett för: flag, fom befrämjade unionen8 utwedling och fastare tillknöt föreningsbanden, och som merdelade mera bestämda föreftrifter om de diplomatiska ärendenas ftylrighet att deltaga i det gemensamma förs swaret m. m., borde man ide förkasta ett särant förslag derföre, att det ide uppfyllde alla önskningar. Sedan utan votering förkastats grefwe Ö. Hamitltens yrkande, antogs med 89 röster mot 21, fom woro för afslag, förslaget att hwila till wirare grundlagsenlig behandling. J andra kammaren fattades samma beslut utan votering. Hrr Ahlgren och Leffler ogillare den nya förenings-akten, ten förre hufwurdsakligen emedan han anfåg åtslilliga bestämmelser wara strivante mot arundsatsen af jemlikhet och siroorrnad ställning, hwarpå de förenade rikenas inbördes förhållanden borde wara byggta, och ten sednare på samma släl, sem hr Almqwist anfört i sin reservation och fom wi ofwanföre antydt. Stats rådet Berg upptog till beswarande de gjorda inwändningarne. Komitens bes länkande more utarbetardt med full atktning för Norges rättigheter. Den oms s:ändigheten, att ett unions parlament ide inrymts i förslaget, borre wäl dock ide utgöra ett skäl att förkasta detsamma och hindra, att man toge ett steg till förbättrande af det unionella förhållans det. En af de wigtigaste inwändningarna vore, att enligt förslaget Swerge ej en: samt skulle få bestämma öfwer fin grund ag, men en fåban werkan måste, i mer ller mindre mån, hwarje union framialla. Hr N. Larsson instämde i hwad tatsrädet Berg yttrat och förswarade itstilliga af ve klandrade bdetaljbeftämmelserna, derwid uttalande den öfwer. ygelsen, att ett unionsparlament med den instränkta befogenhet, fom 1859— 1860 årg riksdag welat åt ett fårant inwisa, slulle wara af föra gagn. Stateutskottets utlåtande om grunbe tatternas omsättning i penningar samt mm tessa skatters kapitalisering och af: ösning m. m. har äfwen förewarit i indra kammaren, som derwid till största elen gillat detsamma Hwad beträffar rågan om beräkningsarunren mid oms ättningen, i hwilket affeenve utskottet öreslagit medelwärdet mellan 1834 — 853 ärens medelpris samt 1862 års nedelmarlegängspris, godländes utffot: ets förslag med 69 röster mot 63, som fgåfwos för en af br C. A. Larsson i tskottet afgifwen reservation, i hwilken äsom beräkningsgrund förordas det i