Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1869, sida 3

för att vara sitt herrskap behjelplig vid utstigandet. Marquard tryckte sin hatt djupare ned i ansigtet och smög snabbt undan, för att ej blifva sedd. En dam steg ur portschäsen och gick in till guldsmeden. 5. Erlands utrustning hade ändtligen kommit till stånd och lyckligtvis så tidigt, att han kunde begifva sig öfver Fyen till Seland, innan ännu svenskarne inryckte i Jutland. Snart derefter var landet öfversvämmadt af fiender. Fredericia föll, vintern lade en brygga öfver Beltet och Danmark erbjöd fred. Men följande sommaren bröt kriget åter ut. Under hela deuna tid hade hvarje gård och hvarje hus på Jutland sin inqvartering. Men på Mindstrup voro kök och källare vid inqvarteringens ankomst redan tomma. Häraf kom det, att Mindstrup låg lika så ödsligt och ensligt som förr. Marquard gick till sitt dagsverke, planterade och sådde 1 trädgården. Ingen störde honom och ingen infann sig vid hans tarfliga middagsbord. Från Erland erhöllo de under denna tid blott sällan underrättelse. Att han lefde visste man; men hvarje förbindelse mellan Jutland och Seland var afskuren. (Forts.)