Norrländska Korrespondenten – 20 april 1869, sida 3

of en massa krossad sten, påförd för wä. gens macademisering, och widare af mä gens mjukhet på andra ftällen, i följd af nattregnet; detta oaktadt färdades de åfans de denna wäg utan någon synbar ansträngning. — Utfäst belöning. Oppunda härads hushållegille har anslagit 50 rdr att wid dess årsmöte 1870 utdelas åt den församling, fom då har den ändamälsenligaste och bäst slötta ffolträdgård inom gillets omräde. — Från Skåne strifwes att råg: och klöfwerfälten derstädes ide på många år wid denna årstiden stått få wackra fom nu. Man har på många ställen redan fått forn och ärter. Jorden är särdeles lämplig för behandling. — Konsert i Paris för de nödlidande i Småland. En swensk, fom wistas i Paris, har för Christina Nilsson berättat om den nöd, fom råder i hennes födelfer bygd. Rörd häraf har mår frejdade lantsmanninra lofwat att söka i Paris anords na en konsert, Hwaraf behållningen skulle tillfalla de nödlidande i Småland. Ges nom en fådan behandling af ädelmod slulle den berömda fångerffan göra fig, om möj ligt, ännu mer älskad och firad der, lit fom hon skulle förwärswa sig sitt fofterlands erkänsla. — Stenkolsgrufworna i Skånc. Hwil: fa kapitaler, fom ligga förborgade i den stånsla jorden, säger ESn.-P:n, finner man wid Stabbarp treåttondedels mil från Cslöf, der det nya skänsksa stenlolsbolaget (hrr A. E. von Rosen, A. E. Mulau och E. Th. Swanberg) på mindre än 1 år, trots ett otillräckligt kapital och andra missgynnande omständigheter, på en areal af c:a 500 fot i längd och bredd upphems tat 16,000 tunnor stenkol, nedsänit 27 borrhål, gräft 2 schakt, inmutat 160 tol: fält, hwardera om 25 tunnland. Bolas get föfer genom aktieteckning, 1,000 aktier å 200 rdr, åftadfomma erforderligt rörelfefapital och berätnar efter en uppfodring af blott 300 tunnor fol pr dygn, 33,600 rdr, efter 1,000 t:r 112,000 rdr i nettor winst. — Ohyggligt mord. En forrefpons dent från Haparanda till Norrbottensfuriren omtalar ett wid Torneå föröfe wadt mord å en handelsryf. Wiod ob duktionen befanns det, att liket hade i hufwudet trenne får — förorsalade af tros ligtwis en sabel — af hwilla hwart och ett war dödsbringanre. J nacken hade det ett knifhugg äfwen af samma beffafz fenhet. Sju refben woro afbrutna, Iefwer och lunga woro trasiga och hela tarm massan simmade i blod — troligtwis i följd af trampning. En spik, fom för doldes af slägget, war inslagen genom nedra käken, tungan och halsen, så att den fom ut genom nacken. Tmwenne för mors det misstänkte kosacker, hwilka tillika woro anställde såsom betjenter hos taptenen, blefwo wid ransakningen af domstolen förständigade att träda i häkte; men tofads laptenen gick i borgen för deras inställelse nästa rättegångsdag. De misstänkta per: sonerna befunno fig sålerdes i frihet i tor sack-kasernen, ett ftälle, vit den werldsliga rättwisan ej får inträda. Wid rättegångstillfället anmälde en magistratsperson, att tofaderna höllos alltför fria. Den nat: ten, då mordet hade skett, woro endast 7 kosacker af 43 hemma i kasernen. Att, då man något kände till kosackernas lif, det måfte anses mer än oförswarligt af