Norrländska Korrespondenten – 2 april 1869, sida 3

red mannen mod ånyo under tet hon men fjelfbelåtenbet tänkte, att genom egen wishet förekomma rylika olyckor i framtiden. På en af ve omgifwande höjderna byagdes nu hans hud. Detta färdigt, beskårade han ven låga floden med en slage trotsinhet under det han tänkte i sitt hjerta: jag har besegrat dig. Men ad! lik mängden af jordens söner hade tenne orsak att säga med psalmisten: Jag fann ej det jag sökte här Med all min swett oc) möda. Hans hopp om jortisk sällhet lades ännu en gång i ruiner, wisst ej genom öfwerswämning, men hans förmenta, fafta borg förstörtes genom en häftig storm.