Norrländska Korrespondenten – 2 april 1869, sida 3

ett dödt bhaf, ve s. k. Bittersjöarne, hwilka, liggande unrer hafwets yta, fsor. bom warit wattenfyllda, men genom afdunstning blifwit torrlagdo. Dessa sjöar måste fyllas genom kanalen från Röda hafwet, fom linger wida närmare, än Merelhafwet. Den wattenyta, fom reris genom biltas, blir omtrina 3.5 swenska qwadratmil. Pårenna yta blir aftunfis ningen få stark sommartiden, att 2,700 millioner kannor watten terifrån bortgå på 24 timmar, hwilket i kanalen förorsakar en ström om en tredjedels swensk milittimman. Detta från Bittersjöarne afdunstate watten måste, fom sades, cr sättas genom tillströmning från Röta hufwet; men här möter ett annat och egendromligt förhållande, fom ingen af tem, hwilta strifwit om tanalen, hittills nämnt, Röda hafwet innebåller nämli gen — enligt uppaift (hwilken rock ej påstås wara fult säter) i Bischofs Ehes mische und physitalische Geclogie — i wiken wid Suez en salthalt om 4 pros cent Om wi nu rätna, att en såran afdunstning, fom den förut omnämnda, eger rum unter endast 250 tygn om äret, och att unter den öfriga titen dels regn faller, dels regnet aftunftar, få få wi 15 fots afrunfining på 3,5 gwadratmils yta under hwarje är Denna mat: tenmassa skulle innehålla en faltmänad, tillräctig att bilta eu fer tums skorpa af salt på Bittersjöarnes botten, hwilken metswarar en wiat af sex och en half mibioner centner. Der skulle skeppen således tunna komma att törna på unverwatteng-faltllippor, då strömmen i kanalen och aftunstningen i sjöarne fått pågå några år. En annan olägenhet för segelfarten i kanalen är ökensanden, hwillen doc, efter hwad tolf månaders erfarenhet gifwit wid handen, ej är så farligt, som man förut föreställt sig Det är egentligen wid de twå största genomskäringarne, fom ven kommer att werka någon större fmis righet. Den mängd sand, fom under tolf månader här framförts af windarne, utgör 9 millioner swenska kubikfot, elr en massa tillräckligt stor att med en fots böjd fylla en 250 fot bred kanal om en swensk mils längd, och denna massa måste årligen undanskaffas. få wida man ej fan — hindra flysfanren från att flyga. — Motgång (fann bintelfe). Bland amerikanska folket råder ett stort flytt ningsbegär. Bland ältre personer torte man påträffa ganska få, fom framlefwet fin tid der de äro förra. Mången jords brukare flyttar flera gånger i hopp om att slutligen winna ett hem der alla möj liga jortiska fördelar äro förenade. En sådan lycksökare netfloa flutligen fina bopålar i ten bördiga Misfifirpiflottalen. Här bar ven fruktbara mars ten rika skörrar och hang hjordar hade godt bete. På ven ena fivan war florens watten, hwari boskapen fick släcka fin törst, och på den andra mar högland fåfom wärn mot den falla wintern. Nu, tänkte mannen, bhar jag änttligen funs vit en platå, hwarest det är möjligt att ernå höjven af jorviff lyda Men ac! allt jortiskt är förgänglist. En flod fan tet förfära, En eld fan det förtäro. Hand hus och egenrom ej allenast för: färates eller hotades, utan i mwerflighes ten bortförtes af en öfwerswämning. Ehuruwäl detta war nerflående, fattade — —