Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1869, sida 3

prydnad, om ywilten apostelen talar, nar han säger, att den icke fall wara ut wärtes med flätadt bår, kringhängande quid eller i kosteliga iläder, utan om den fördolda menniskan i hjertat är utan wank, med sattmodig och stilla anda — det är tofteligt för Gud (och menniskor). (Ferts. o. slut fr, n:o 22). Efter uppläsning hwaraf ech firan Schermans uppmärksamhet fästats rer på att denna skrifwelse tyckes sakna börs jan och utgöra fortsättning på någon af gifwen förklaring samt att Scherman angående striftens innehåll afgiswit an: nan berättelse, Scherman påftor, att ret bref ban å postkontoret aflemnat war tet nu till rätten ingifne, ech att han förr än han nu hörte detsamma uppe läsas trott att det innehållit mera och annat än der werkligen fanns, hwilket Scherman wille tillstrifwa fin upprörda sinnesförfattning wid striftens uppfäts tande. Härpå fortsattes förhöret med öfrige wittnen, som berättade: 2:o) Själander: Att han straxt efter mortförsötets utförande tagit Scherman i förwar oc) jemwäl forslat honom til cellsängelset och att Scherman wäliigenoast war tyster men snart återwann sitt wanliga lugn, yttranre Scherman straxt efter häktningen lersnar öfwer att förs sta skottet klickat, tilläggande derwid att i annat fall hade alla tre då warit i ewigheten och att, om disponenten Bagge inkommit i rummet sedan John Bagge och Guntrum blifwit affärdade äfwen tvenne fått pöra de andre sällslap in i ewigheten, emedan disponenten Bagge skule wara delaktig uti intrigerna mot Scherman; att Scherman aftonen famma rag hättninaen werlställres yttrat, att han ide på flere dagar warit få lugn till sinnes fom vå och att ban ide skulle kunnat ega detta lugn om han haft nå: pot på sitt samwete, tilläggante derwid Scherman att han de nästföregående bus garne warit i stark sjålsspänning och wid besöket hos Lehman warit få uppe rörd att han darrat på handen under tet ban laddade revolvern; att Sherman mid bäktningstillfället bar på fia utom en mindre summa penningar en mindre pennknif, och att en rattnif, ren Eder: man skulle på morgonen lånat af Gunrum för att raka sig, wid häktn ingetilll