Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1869, sida 3

jag de icke skulle dröja att nedsätta sina pretentioner, blifwa ansprålslösa och dermed äfwen spara kassan. Jag mill i detta hänseende göra ett upprop till den fmenffa qwinnan, att hon må atta på tidens traf od) derwid mill jag relommendera till efterlefnad, det beslut fom fattades af en fruntimmersförening i Tyskland i flutet af förlidet år, dessa beslut woro föl: jande: Att ingenting må förklaras gammal: modigt, fom en gång befunnits nyttigt, lämpligt och anftändigt. Att intet nytt mod fall antagas, få framt det ide bewisat fig wara både ändamålsenligt och werlligen smalsullt. Mtt alla fött att lläda fig, fom äro egnade att skat a helsan, siola bortläggas. Att se till, om ide stor besparing fan göras i klädsel, så att utgifter bättre må swara mot intomster. Först och sist will jag dock uppmana wåra unga qwinnor, att söla efter den prydnad, om hwillen apostelen talar, när han säger, att den icke fall wara ut wärtes med flätadt bår, kringhängande guld eller i kosteliga fläder, utan om den fördolda menniskan i hjertat är utan wank, med sattmodig och stilla anda — det är tofteligt för Gud (och menniskor).