Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1869, sida 3

ett pris af 2,000 dollars komma i denna för en slafvinna afundsvärda ställning. Hennes skicklighet hade nemligen blifvit på det bästa vitsordadj af Carlo, som önskade att hon skulle blifva så hastigt som möjligt försåld och komma långt ifrån trakten. Hade den gamle fadern derhemma kunnat ana hvilket svar skolat möta honom på den fråga han en gång gjorde: Säg, huru mycket anser du att vår dotter kan vara värd? hvilken pina skulle han ej hafva lidit! Om herrskarinnan befunnit sig vid dåligt lynne, skulle sannolikt barnet förekommit henne säsom ett ovälkommet bihang och hon hade under inflytandet af denna sinnesstämning skoningslöst aflägsnat det från modern, då deremot nu barnets glada joller öfver alla de föremål det såg omkring sig väckte hennes välbehag, och när slutligen Annie, lockad af de präktiga juvelerna, som tindrade på hennes hals, sprang emot henne, lyfte hon barnet på sitt knä och sade: — Den lilla skall stanna bär, hon skall roa mig när jag har ledsamt. I Anna Marias öron klingade dessa ord som himmelsk musik och hon sökte vinna den qvinnas välvilja, som ödet gifvit en så stor makt öfver henne. (Forts.)