Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1869, sida 3

— Massa ha mycket pengar, sade negrinnan, hvita fru fåfäng, massa köpa mycket grannlåt, då komma hvita fru, och massa kyssa henne. — Du misstar dig, Samba, det lyckas ej med henne. Hon älskar blott sin man och sitt barn. — Hi hi hi, skrattade den gamla. Samba förstår. IIvita fru mycket älska sitt barn. Samba stjälafbarn, föra bort det. Hvita fru gråta, söka barn och springa hit. — Vid Gud, Samba, det var en präktig tanke, utropade Carlo, i det han sprang upp. Jag vore färdig att kyssa dig så ful du är. Kom, låt oss tänka efter huru vi så snart som möjligt kunna utföra den. Följden af denna öfverläggning blef att negrinnan nu oupphörligt smög omkring blockhuset, i afsigt att speja ut ett gynnsamt tillfälle att röfva barnet. En morgon lekte den lilla Annie utanför porten med en boll, som Pauline hade hopsatt af brokiga lappar, och när hon en stund roat sig med att rulla den på marken, hvarunder hon sprang jollrande efter så fort de små benen orkade, inträffade att bollen rullade in i en buske, framför hvilken den lilla blef stående. Detta ögonblick begagnade Samba, hvilken efter vanligheten stod på lur. Caro hade sprungit in i huset för att söka sin frukost, negrerne befunno sig i bomullsladan och