Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1869, sida 3

Rothschild. AMAtt heta Rotschild och) tö, år det icke förffrädligt? frågar en följetonist i Parisertitningen Gaulois. Rothschit: Klingar icke detta namn i ert öra såsom rullandet af guldmynt? War det wäl mötan wärtt, att med tillhjelp of millios ner upprätta en tron, bwarg fotftällning nådde högre än te högsta troner, att göra te största konungar till fina hofmän, att wara tden rilkaste financier i werlden, för att slutligen dö af giat och gulsot, lift en tiggare? Hwartill gagna alltså millionerna? Hade hr de Rothschild ännu det nöjet att höra mig, skulle han otwifwelaktigt med den tyska accent, som så mycket laraktiserade hans ord — med Eeoutex une sois (hör på en gång!) började han nästan regelmege sigt sitt tal — afbryta mig med ett fwartill millioner gagna! Nå wäl: til att winna flera. Att göra twenne penningsäckar till ett par och seran låta vem föra af fig en rik äktenskaplig wälsignelse i fmåttins gar, derpå har han med sällsynt lycka anwändt fin lefnads sextio arbetsår. Man kan med skäl påstå, att hans kolossala förmögenhet är frutten af ett storartadt och oafbrutet arbete. Må wi teckna eu dag ur den sjuttiosexårige mannens lif: Kleckan 7 på morgonen, få wäl foms mar fom winter, fom en föreläsare in till honom med tidningarne medan han ännu låg. Monitörens referat från kamrarne lästes förfta ordet till det fi sta; men äfwen de smärre tidningarnes anektoter och godbitar glömdes icke, och om baronen mar wid godt lynne, mun