Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1869, sida 3

Umeåbladet i fjol winter emellan ffogsinspettören och inspektor Bergström. Tolf wittnen hafwa uti detta mål blifwit af hörde, utan att något stöd för angifwelsen lunnat finnas. Det andra målet rörde uti Ahleniigrubban för kongl. m:t och kronans rätning inbommadt fögtim mers medtagning uti flottningen, hiwarför flotttarlen S. Wistrand war tilltalad. ÄÅfwen här unde ingen bewisning mot den tilltalade förebringas; hwillet för: hållande äfwen egde rum uti det tredje målet, hwari skogwaktaren Jon Gabriclsfon stod anklagad, för att hafwa uppmanat till oloflig skogsafwerlniug. De twå förstnåmnda åtalen ogillades och angifwaren ådömdes ej få obetydliga erfättningsdelopp till de tilltalade och wittnena, men det sista tunde, ehuru öfwerlemnadt, i satnad af sulljtandiga protokoll ej nu afgöras. — Mordbrandsmålct i Norrköping. Ransatningen med bäktade fabrikören Jos sephson fortsattes i lörtags och räckte i 5 timmar. Flere nya wittnen hörtes. Aumäana äklagaren kommer att afaifwa slutpåstaende i malet om onsdag, då utflag sannolitt äfwen meddelas. Den tilltalate hålles fortfarande hättad. — Hungersnöden i Småland. Här om läses i Jönföpings Poften; Om nöden här i Småland innebära de offent lina berättelserna från flera trakter af Småland inga öfwerdrijter. Ty göra wi i närwarande tid ett besök i en koja, belägen i någon untangömd wrå af Smålands skogar eller på en af dess magra moar, fa träffa mi på rn fattig arbetare, som förgäfwes utbjudit fina armar, det enda kapital han eger. Ars bete finnes ide längre, hwarmed vå mätta hustru och barn? Han går till skogen, skalar bark af träden, plockar knopp af l)ungen, men i hemmet finnes icke eng få mydet mjöl, att det räder att fame manknåra de orngliga näringg-ämnena med. Hustru och barn twina bort dag för dag af nöd och umbäranden, modet och trafterna aftaga, sjelf har han knappast förmåga att insamla mer af dessa äms nen, fom blott fylla den tomma magen, men gifwa nästan ingen närina. Han har tnappast förmåga att hemsläpa nå ara werpinnar eller risqwistar för att ätminstone afhålla kölden. Det blir natt efter en qwalsull dag, men förtwiflan, kölden och hungern skänka ide sömnens ro. Gå wi eerifrån till en bondgård, så se wi, att till densamma komma den ena utmärglade gestalten efter den andra, bönfallande om en liten bit bröd eller en nypa mjöl. Men bonden har sjelf ingenting att gifwa. Hans tegar gåfwo ingen skörd, ty åkrens gröda förbrändes af solen. Om något erhölls, är det res van aftröskatt och uppätet. Kreaturen ha til större delen redan måst nedflag: tas; inga penningar finnas att köpa för, ännu mer, ingen krerit. Hwilken bank ffulle wäl låna den stackars okände åts tinade eller sextondedelsbonden, hwillens magra jordlappar lemna få ringa fäkferbet, och fom kanske redan äro intecknade eller på hans ärliga löfte att betala åter, om han får lefwa och får pod.ärswärt i framtiden? Det wore hwarken bantz eller affärsmessigt. Denna tafla är mörk, men ingalunda mörkare än werkligheten. Wi ha jnar rare ide tecknat alla skuggorna deri. Wi skulle kunna tala om nödens följeslagare