Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1869, sida 2

trädas af dessa mystiska miner och obegripliga recepten wunnit lysande segrar oc) tom: mit alla hittills tända pharmaceutiska medel att falla i wärde och dess triumfer att fördunklas — att förbigå detta (wattnet) för att genom andra medel bli negativt botad och kanske ha äran, om någon tid, göra bekantskap med en annan form af samma sjukdom; nej pafs på! förr må sängen bli mitt ångffåp och öfmerfföljnins ningen den beprisade duschen — ett ynf ligt alternatid när man bor nästan wägg i wägg med sjelfwa badinrättningen. J sanning blir man ide här i Sunds wall få owand från mattnets bruk om wintertiden, att man, sommartiden knappt kommer ihåg att det fins. Att icke finna någon annan uppfriskning, för fitt:nervsystem under en hel winter än det nervs förslappande ideliga färtärandet af näran lika många flags drycker fom det fins sinnen, är wäl det oerhördaste läge, en frist menniska fon komma uti, ännu wärre för en ide fullkomligt frisk: den friske blir naturligtwis ändtligen sjuklig, och den sjuklige blir ändtligen obotlig, det är re sultatet; att ide nämna sjukliga tider och större dödlighet. — Nog är detta ett fätt att medla med naturen till fromma för menniskans organism och hälsa: när en ftänger, då stänga alla; nog är detta ett sätt att gå hwarandra tillmötes vis å visj fonturensen: när en öppnar då öppna alla; nog är detta dessutom ett sätt att göra badinrättningen besölt fonumnartiden! Man skulle kanske kunna göra den frå gan: huru lefde menniskorna den tiden då kallt watten icke anwändes? Ja, hurn de lefde kände och täntte i allmänhet weta wi icke. Men enskilda exempel på huru långt klemigheten och deraf nervswagheten kunde gå äro antecknade: bland andra anföres huru en qwinna som ständigt höll sig winterklädd i sitt wäl wärmda rum, icke utan att riskera en förkylning kunde lem na fig kammare, icke ens för att passera ett nästintill beläget oeldadt rum. Hon måste kläda fig mer och mer wäl för att hålla fig warm. Och mot denna fänflig: het anlitades all medicin fåfängt. Hon ansågs obotlig. Men en wattenwän och läkare åtog fig att bota henne och gjorde det äfwen. För öfrigt, om wattnet få fom både preservativ och läkemedel ice wore bekant, hade man ingenting att bes klaga; men när man i wattnet wet fig ega det tillförlitligaste såwäl det förra som det sednare, då uppehåller man sig icke gerna en hel winter i en badort, som icke har att bjuda på hwarken ensam dusch eller sådan i förening med ångskåp, utan afsaknad. Kommer då dertill att tiderna äro, såsom nu i Sundswall, sjukliga och man har fin dryga del af en gångbar snufwa och bröjtfatarr, då fan man werts ligen wara allt annat än wäl tillmods. Det tan wäl icke wara tu tal om, att ett par ångskåp, skulle, vintertiden, wara nyttiga i Sundswall. Jcke heller fan det gerna blifwa twå meningar om, att ett par sådana skulle bära fig härstädes. Och ingenting wore wäl egentz ligare — såwida man fan fordra tonfes : qvens af anstaltens direktion när man ide fan få den af läkaren — än att den ort, fom eger en wattenkuranstalt, hwil fen, åtminftone en tid, blomstrat oc) wunnit förtroende, borde, äfwen wintertiden, bereda dess inwånare tillgång till ångskåp och dusch. Kostnaden härför, såsom ny