Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1869, sida 2

införfeln af spannmål, mjöl och oryn som nötwäncigalorts till Jöljd af den swåra misswäxrten I ve norra provinfer: na och den oförtelattiga skörden i åts sliniga andra provinser. Denna införs sel war icke blott till qvantiteten den största hittils, utan priset I nämde ars titlar war äfwen högre än på mänga år tillförene. — Landtbruksmöte ffall hållas i Kö penhamn d. 6—10 nästt. Juli. Sörhande lingar om af fomiteen framställda frågor skola omwex la med föredrag öfwer ämnen af allmännare intressen för landtbrukaren. Derjemte lomma att bållas utställningar af freatur, maskiner samt jordbrutsoch träådgårdsprodutter. Fremmande tänder stola inbjudas att deltaga i utfrällnins garne. — Priset å bomullsgarn Har of Gör teborgs spinnare blifwit höjdt med 50 öre pr bundt; prifet å bomullswäfnader är li saledes höjdt med 1 öre pr fot. — Wäderleksspådom för år 1869. Den bekante wäderleksspämannen —3 gör i Gotlands Tidn. en sammanställning of åt silliga gamla märfen ach uttalar den förmodan: att wintern blifwer ostadig, om ock den skulle närma sig något mera till fall än blid; wåren i början fall, men fer dan behaglig; sommaren föränderlig och likaså hösten; grödans aftastning öfwer medelmåttan och fiskeriernas ringa. — Ett högsta domstolens utslag i twist om återgång af fastighetsköp ger till prejuditat, att om wilkoren wid ett fastighetstöp ej ifrån säljarens sida uppe fyllas, gar köpet åter, derest köparen så påyrkar. — Gammal fisk. En journal i S:t Omer berättar att man i en af fifftdams marne i stadens närhet för någon tid sedan fångade en karp, fom wägde 50 ffålp. och mid hwars stjert war fästad en ring med följande inskription: Lös släppt den 15 April 1697 ar I. M. och då wägande 2 skålpund. Karpen hade sålunda uppnått en ålder af mer än 163 år. — Ryarsdagens stora händelse. I D. N. läses: Man torde icke ha glömt att Hå nyårsdagen få. half I midd. hör: des i Stockholm ett dån, liknande ett far nonskott. Det förnams äfwen i Upsala, Furusund, flere af städerna tring Mä laren och i Waxholm. Man gissade först att ret mar dånet af en explosion wid Winterwiken; sedan att Ålers krutbruk hade sprungit i luften; till sist kom man till den tron, att dånet och den på några ställen kända skakningen hade marit följ: den af ett jordskalf. Om rittigheten af denna gissning tilläto wi oss ett twifwel; å andra sidan fåg man en Upfalatidning betwifla en uppgift från grefwe Esfens egendom Wik i Upland om att stenar nedz fallit från luften. Sistnämnde berättelse borde, tyckes det, genast ha ledt tankarne till en riktig flutleduing, men det erfordrades en beftämdare uppgift förrän wetenskapsmän ändtligen funno rätta förklaringen. Fenomenet war en meteor — den förs sta fom man med någon wisshet wet hafwa förefommit i detta land. Hwad man hittills känner om meteoven är hufwudsakligen följande: Samtidigt med att kyrkfolket i Fittja och angränsande fodnar (ett par mil hitom Upfsala) återwände från kyrkan på nyårsdagen, hördes 3 stott, åtjoljda af