Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1869, sida 2

.A eF————— — för att afhemta oden arma flickan, som stod der utan beskydd och kanske äfven utan pengar. Men vid stationen föll berserkaraseriet åter öfver honom och han beslöt att fortsätta jagten efter sin son och lemna flickan åt sitt öde. Denna scen upprepades sedan vid ankomsten till hvarje station och i sådan sinnesstämning anlände vi lyckligt till Eslöf. — En station till, och de äro räddade! tänkte jag, då jag hoppade ur vagnen, men detta var ej försynens vilja. äntligen hade några outredda naturkrafter inverkat på gubbens hjert a, eller också fann han det sjelf med sin förI I del förenligt att här invänta Constance, allt nog, till min stora öfverraskning underrättade han mig om detta sitt beslut. Han hade uträknat, att hon innehade biljett, äfven om hon saknade pengar, hvarför han förmodade (hvilket också sannolikt) att hon skulle begagna sig af den för att upphinna sin farbror. Han hade derför beslutat att stanna och — khan stannaue. Hvad var för mig nu att göra? Att lemna de båda unga åt sitt öde var föga ridderligt och alls icke öfverensstämmande med min karakter; och för att varna dem fanns blott ett enda medel, att vända om med första bantåg och vid Stehags station invänta dem. Detta uppslag var ett nytt äm