Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1869, sida 2

—ä—k—ä—p—f: ps således nära 2112 millioner ror. tratt, hwilken hwilar på tre ben. J den totsfärlen. På tetta töt ästetas biffstetar, grädras pantator o. s. w. När deremet flera rätter ssola lagas famti digt, anwänder hr Ekman en ytterst en: tel ångapparat. gas en träbytta, i hwilten köttet, potar tisen och hwad mera fom skall kolas inlägges, hwar sak naturligtwis i sitt får slilca tärl. När wattnet kokar, inftröms mar ångan i träbyttan, och man erhål: ler en synnerligen mwäljmatande anrättning. De tärl, i bwilta totningen wertk: ställes, äro af porslin och tjenstgöra äfe wen sasom karotter, få att maten aldrig behöfwer omflyttas. När de saker fom skola kokas äro inI lagda i fina respekttve kärl och lampan påtänd, har man intet widare att göra, än att afwakta tiden till dess anrättningen är färdig. Åtgången af fetogen är ganska ringa. Full låga under en timme foftar 3 öre; och tostnaden för att under en wecka dagligen tota 4 toppar kaffe belöper sin blott till 6 öre. Att dessa tök komma att erhålla en widsträckt anwäntning kan med mycken wisshet förutses. Malmö Arbetareförenings konsert i Onstags afton war besött af en tal vit och tadfam publil, bestående af cirka 700 personer. tär utförde fyra nummer, sängkören åtta och östra follskolans elever twå. Alla dessa musitstycken witare ändan af tratten nersättas ; En liten plåtångpanna sättes öfwer elten, och derofwan anbriuStarpskyttarnes musik applåderades lifligt. Den största ordning oc) uppmärksamhet råtte hela tiren, ett bewis på att ven anda, fom rårer inom föreningen, äfwen spridt fig utom densamma. Efter tons sertens slut hare fängarne anordnat en liten tollation i salen, fom börjades med några bålar och skålar famt flutareg med dano. Nöjet warare till tlockan 11, då alla, synnerligen belåtna med fin af: ton, i ftillvet och lugn askägsnade fia. — Rad. Den wackraste punkten af Möens tlint, kallad dronninaftelen, hwilten höjde fig 408 fot öfwer hafwet, nerstörtade för någon tid seran och bil: dade för fig en liten ö ett gort stycke ut i Östersjön. — Sweriges export. Aftonbladets etonomifte Jörfattare yttrar: Trots alla hemska spådomar beträffande wåra lafsinade intomfttällor har wärdet af Sweriges export warit i ett nästan dafz brutet stigante, Den bar, med från: räknande af guld-och silfwerutförseln, i wärde uppgått (i runda tal) ar 1865 till 108,076,000 rdr, 1866 till 106,125,000 och 1867 till 127,319,000 ror. Met en få betydlig tillwert i exportwärdet filt: nämde år mot det nästföregående, upp: gående till mer än 21 mill rer, tan man ej wara annat än särdeles tilljredös ställd, och) den bewisar att Sweriges pro: duktionsförmåga till och med under ett så ogynsamt är fom 1867 är ganska res spektabel. Efter afdrag af myntatt och oarbetadt guld och silfwer har wärdet af den egent: liga waruimporten, fom 1866 uppgick till 111,600,000 ror, under 1867 uppgått till 133,040,000 ror; tillökningen utgör Den uu angifna högst betydliga förhöjningen i wärdet af ritets hela waruimport 1867 bar dock fin naturliga orsat i den stora