Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1869, sida 2

I wid Bredgatan, eburn vrandjörfäkvingspremierna woro på det förra stället be I tydligt lägre än vå det sednare. Herr I. har här i många år idkat flädesjabrifsrörelse, under firma J. E. Davidson, och hade för närmwarande den ftörfta tillhvert: ningen bland enskilda klädesfabrikanter i staden. Han har doc, ester hwad ländt är, på sednare tiden gjort betydliga för: luster. — Om skogarnes wård i Danmark merdelar författaren till den i Aftonbladet införda artikelserien En utflygt till och öfwer Sundet följande: Orfas fen till att skogarne på Seland och re öfriga danska öarne finnas i långt högre grad än man skulle wäntat bibehallna ligger uti den stränga skogslagstiftnina, som i Danmark är råtande äfwensom deruti att kronan åt sig förbehållit så betydliga skogswidder. Att låta nedhugga sin skog med rubb och stubb anses icke, såäsom här i Swerige, wara en oafhänds lig rättighet för skogens egare, utan är förbjudet wid betydliga böter efter tunn: tand, hwilka måste erläggas ej blott Aer nast när brottet ster, årligen intillress den på stället åter uppdragna skog är nog wuxen för att icke skaras af betande treatur. Det går ei heller an att, får som hos ef, inköpa skogshemman för att genom skogens nerhuggning få föpeffillingen betäckt och derefter ytterligare sälja kala marten. lagen får nemligen ingen, som köper stog, unver de första tio åren efter för pet af skogen hugaa annat än till egen och gorsets nödtorf:, såwida han icke in för räntetammaren styrker att byaget ej är menlia, för skogen. Öfwer tessa stränga skogslagar menar man kanhända att missnöjet i Danmark är allmänt; men tetta synes lånat ifrån wara för: hållandet. Man iyckes fullkomligt ense om att ten enskilde måste aifwa efter, när statens rätt ide står wäl tilljams mans med den fria öfningen af den förres eganderätt; och för ett praktiskt folk fan det ide förekomma mera obe: hörigt att stäfja förstörelselustan i af: seende på skog, af hwars allmännare bestånd hela landets wäl är beroende, än i afseende å penningar och annan egendom, af hwårs förslösande endast egaren lider. — Fotogenkök. Wid Swenffa flöjdföreningens sammankomst den 14 dennes på afton förekom, bland annat ett före: drag af civil ingeniören C. D. Ekman om en af honom uppfunnen kokapparat med fotogen. Derjemte förewisades äfwen twå apparater, den ena afsedd egentligen endast för faffes och th tofning, den andra deremot lämplig för al flagg matlagning. Dessa apparater, hwilka inom fort komma i handeln, intaga föga rum och hafwa ett ganska prydliat Yttre. Det större af dessa fotogenkök är af: sedt för små bushåll eller ensamt boende perfoner, och torde för de mindre bemedlade i samhället blifwa af fort wärde. Kökelolalen, fom nu medför en få jemnförelsewis stor utgift, fan helt och hållet undwaras, och dessutom har beswäret wid matlagningen genom detta fotognkök blifwit nersatt till det minsta möjliga. Apparaten består af en ftor fotogen: lampa, hwars helt korta glas mynnar sin i den smala ändan ar en stor plåt: Enligt danska ffogge