Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1869, sida 2

2— — —— glad då, klockan fyra morgonen derpå uppassaren underrättade mig, att det var tid att stiga upp. klädde jag mig, tog afsked af Kristian och skyndade ned till bangärden. Genast vid mitt inträde i väntsalen varseblef jag brukspatronen (jag har glömt att berätta, det hans namn var och att han egde ett bruk i och Constance, båda i mycket upprördt tillDe gingo med feberaktig oro Ahlgren närheten at Hallsbergs station) stand. fram och tillbaka på golfvet, med blickarne oupphörligt vandrande från klockan till dörren samt från dörren till klockan. gick för långsamt, medan rädslan hos Constance gjorde att hon ansåg den gå för fort. Mitt inträde tycktes för Constance vara en signal. Utan att helsa, kastade hon en orolig blick på klockan, en på mig och slutligen en hastig på farbrodren, hvarefter hon med väl spelad förskräckelse utbrast: — Ack min Gud, jag min pirat på hotellet! — Låt den vara, barn, sade farbrodren, du hinner inte hemta den. — Jo bevars! mina pengar! utropade hon och sprang sin väg, utan att har glömt afvakta något vidare svar. Tiden skred. För hvar minut, som Skyndsamt Motiverna voro dock mycket olika, då brukspatronen tyckte att den