Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1869, sida 3

I I I om sitt beständ och förkofran; statssörwaltningens hand utgöra tumman för hwar och ens syndiga öga, att den ena ide nedtrampar den andra uti fåwitsko om fin egen sanna fördel, fom alltid mäste sammanhänga met bet stora helas. Då mi emellertit nu afse, att söka oss metel till ett bestämdt behof fom mi wilja fe uppfyllrt, mäme mi närs mare skärskåda huru dessa tillaåängar åstådliggöras inom kommunen. Wi bes höjwa nemligen för mår undersökning fe huru tillgångarne förhålla fia till den allmänna wälbergningen och huru te grundelementer, fom wi wilja antaga te fer arbetsnäringarne utgöra, från trenna synpunkt gestalta sig. Wi finne dem förenade uti fem skiljra klasser neml.: ben förmögne — beftående af fapitalifter, fom utom fin wälbergning eller ograverade lönande näringar ega far pital; den bemedlade — som ega fina lönante näringar skulrfria och funna om wilja äga öfwerskott biltande kapital; ren burgne — fom på fina lönande näringar velg ega jemt upp fin wälbergnina, dels obetycliga skulder fom utan serdeles försakelser funna amorteras ech med gruntad krerit äro såkra ten obemerlade — fom dels grundat sina näringar på affärswerksamhet ech omtanka men med lånat kapital äro utom konjunkturen, beroende af kapitalisten; telg uteslutande på mer eller mindre frist arbetekraft, men äro beroende af arbetegifware; ven fattige — fom, beroende af de öfriga, utgör gradmätaren af kommunens clonomiska och intellektuella ständpunkt. Merelst detta åskårningssätt fe wi att den allmänna wälberaningens öfwerskott bildar kapitalet och på dettas cirkulation bero lönande näringar oc) att af dessa beror arbetet. Man skulle säledes kfune na säga, att kapitalisten tilbyter fia mot kapital arbete, och att arbetet per hos nom medel att öla sitt kapital och bes fordra dess öfade cirkulation för befolk: ningens ökade behof. Man fer fålunda unter gynnsamma förhållanden ett inbördes beroende. Utan kapital intet arbete. Utan arbete intet kapital. Wid ytligt betraktanre synes allt gort och man finner naturliat, att detta inbördes beroende måste utgöra drifkraften till all såwäl stats fom fommung förkofran. — Men wid skärskådande finna wi här ett serreles item od) det är: de egoismens och egennyttans beräkningar fom widlåda hwarje enstilds lössläppta företagsambet, ven må nu tillhöra ven högre eller lägre bildningsgraden och är få mycket mer beaktanswärd från rättwisans synpunkt, som det är i ögonen fallande och bär historiens wittnesbörr, de större utmär gar som de förra framför de sednare ega wid att afseende fin egennytta störa den allmänna wälbergningens jemwiat. Jys. finner således wid betraktande af för handen warande tillgångar i nöd och ofred, säsom de framställa sia, åtslilligt tänkwärdt — han finner nemligen, att bet inbördes beroendet icke är få serde. les noga afwägt och wore böjd anfe, att arbetet ger guld men får i byte koppar; betraktandes kommunen säsom stat, bes sittandes i arbetskraft ofantliaa skatter, wore böjd antaga dålig hushållning ma: ra rådande, då man borttastanre guldet, tillräckligt för behof, blott samlar fop————