Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1869, sida 3

Alldrå. — Ni må vara menniska eller inte, skrek karlen vid min ankomst, så har ni inte rättighet att stänga in er i en lastvagn och följa med för intet! Härigenom blef saken klar för mig. För att undgå sfadrens efterspaningar hade han stängt in sigilastvagnen och blef nu upptäckt, då gods skulle derur lossas. Jag sökte derför att medla dem emellan, hvilket äfven lyckades, då jag rådde stationskarlen att öfverlemna tvisten till inspektorens afgörande. Hos denne blef saken bilagd genom en liten förklaring samt afgiftens erläggande, och några minuter derefter fortsatte vi resan, förtroligt sittande vid hvarandras sida. Iaag hade således varit lyckligare än föräldrarne och återfunnit den förlorade, men deraf fann jag mig äfven uppmanad att söka åstadkomma försoning samt förekomma alla vidare tvister och olyckor. Af denna orsak började jag med att utforska min nya väns planer för framtiden och erhöll dervid följande upplysningar.