H. Wätterberg har wäl tänlt det samma som jag hörde en, hemma, yttra, att upplysningen fordrade bränmwinsförsäljning i provinsen — att den tiden war inne. Och förllarade saken få, att bön: derna numera skulle fe till att reda fig ensamme och ide behöfwa gå och köpa något, ide ens bränwin af herrarna, att man idee längre behöfwer boda fig för dem; och det har nog fina skäl det. 3. Herrarna! Åh f-n, det more en himla missberälning för Wätterberg det, då fick inte häller han wara med. H. Jhjo, han är hemmansegare, han. J. Qung, ja. Det war emellertid f—n till bönder wi nu tycks få of på halsen, fortfynta stackare, en, fom tansle sjelf tycker fig wara bättre än en bonde. Upplysningen slulle således twinga bonden att bli ännu mer aflägsnad från herrarna; och likwäl påstås det att upplysningen skall förena menniskorna och nöta bort olitheten dem emellan. G. Nog tror jag för min del på upp: lvsningens nytta och anser att ju mera den förmärnärmabönder och herrar, ju mer skola de lära länna hwarandra och ju bättre blefwe förhål landet — och ju mer blefwe man i behof of mer upplysning. J. Men troligen inte af bränmindz ljus. H. Du fan wäl låta bli att wara spefull åtmiuftone! J. Du mill tonfte att jag skulle wara full of bränwin, du, ha, ha, ha! G. Hör du, du, fom tocks wara så betänfsam, fan säga oss renhårigt nu då, om mi ffa ta i tu med att hjelpa Wätterberg, jag menar werla för hans bolag och i wersta fall beqwäma of till focfenlrogar!? U St Gu bewara oss! Så pass mår ste wäl bönderna förstå sitt eget bästa. Det är emellertid ett farligt pennsätteri i tidningarna onmet. Jag skulle jnst önska meta hwilfa de äro för ena. J. Rå det war för wäl du kunde säga ett förnuftigt ord ändå. 6. Swilla de äro blir inte godt, ta reda på. Men Nono t. ex. är ju en såen der en, fom helst önskar bränwinet dit pepparn wexer och tycks inte alls bry fig om kontanterna, bara bränwinet fommer bort. J. Ayptits-fupen med? H. Jo sätert få. Det syns nog af det han slrifwit. Men den der Rusticus han blef arg han; troligen sä han och Wätterberg såta mwänner. G. Wänner! Säg få gerna ett fame manhang, och den fom hjelper till är en owanlig rygg ha, ha, ha H. Sommanhang fon gerna ide bli mellan twå personer ide ens mellan twillingar, med mindre de äro hopwäxta. G. Allt, fom man tar det till. Wätterberg och MNufticus tror jag likwäl är mer än twillingar: och för resten, år wäl ide twå personer just nödwändiga för twå vennor häller. H. Mer än twillingar, menar du trillingar då? G. F—n föna förklaringar! Jag har ju sagt sammanhang, H. Hwen menar du det är, fom hjelper till, fom du yttrade? G. En owanlig rygg har jag jn sagt (reser sig i detsamma). H (för fig sic.?. Desterrättlige (Reser sig vm tager G. i arwen). Men ryggen will jag ha reda på 3. Mygga er hit och ivaga er dit, Nisse strek in uvf att det war Hart te wända. J detsamma öppnades dörren och en fjerde person inträdde och hälsade från ett slagsmäl på gatan. Det hade vörjat med gräl å ett utskfälningeställe, fade den nykomne, tilläggande: (Polisen lär ha satt twå sulla bestar på lurran, och en stackare tär wara sårad med knif. H. Ja det är ett elände mer de här krogarna od märre blef det på landet, utan polis? Sedan de hade aflägsnat fia praltiz serade jag mig ut, lika klolj om H. når gonsin fit reda på fammannanget och yyggen, och ffyndade mig till en bekan i närheten, der jag obemärlt, på färsk