——24 — na0io — ste domaren. — Högste domaren sedermera. Nu står ni framför mig. Kan ni taga på er heder, grefve att det icke utöfvats något våld emot er fånge? 2—V2352 a 55 — Ja, ers exellence, jag kan försäkra detta på heder. Sedan guvernören gifvit eu page befallning, tecknadt på ett papper med tre ord, fortsatte han sina fragor till. grefven och Miralda tills äfven Åedro tillkallades och deras olika anföranden jemfördes. Efter denva ransaknivg inträdde på en vink af guvernören en munk i full ornat från Santa Clara-kyrkan. Guvernören sade; — Helige fader, du skall ru till äktenskap sammanviga denne grefve Almante och denna Miralda Estalez. — Kxellence! utropade grefven bleknande af fasa. — Icke ett ord, sennor! Här har ni blott att lyda. — Min adel, exellence! — År förspilld, afbröt Tacon med förfärlig blick och tonvigt. Tacons sätt var bekant. Ilan var den oböjligaste despot i rättvisans skipande. Sålunda fogade sig grefven, Pedro och Miralda uti detta för hvar och en af dem förfärliga öde. Efter några minuter var vigseln fullbordad. Tacon befallde grefven aflägsna sig och Pedro och Miralda att stanna qvar samt arbetade derefter vidare i sitt embetsrum. En liten stund senare visade sig vaktens kapten och gjorde militärisk ställning, väntande vördnadsfullt på det ögonblick, då regenten ämnade tala till honom. — Kapten, är befallningen fullbordad? — Ja, exelleus, grefven är död. Då han passerade hörnet af Paseo träffade honom nio af de tolf befallda kulorna, änskönt han red mycket fort. — Godt, kapten! ni kan gå. Helige fader, du skall på öfligt sätt kungöra grefve Almantes förmälning med Miralda Estalez äfvensom den förres död. Sedan bringar du till offentlig kunskap, att grefvens enka är ensam arftagerska af all hans egendom och alla hans titlar. Och vändande sig till Pedro och Miralda, sade han: — I kunnen nu väl utan mitt biträde ordna edra angelägenheter och, tillade han mörk och dyster, ingen menniska, vore hon än den lägsta, skall i detta heta, passionerade land, hvarest blod och godtycklighet ofta höja sig mot lagen, förgäfves anlita det understöd, som jag är skyldig denna lag. Denna verkliga händelse ur Tacons regentskap kunde ännu kompletteras med många andra af liknande moral. Om despotismens stränghet och grymhet yttra sig uti de varma klimaten på ett häftigare sätt, än vi finna förenligt med billigheten, så är detta blott en naturlig nödvändighet för att se lagarne åtlydda; under alla omständigheter innebär det alltid något för detta himmelstreck populärt och erbjuder som oftast ett välkommet ämne för poesien. Tacons förvaltning af Cuba har blifvit till folkpoesi, som i senare tiden i motsats till godtycke, utpressningar och utan lag och emot rätt och billighet har vunnit ökad betydelse, så att Cuba nu hänger ganska lösligt vid Spanien och torde kanske snart nog komma att sjelf välja sina regenter. så vida det