Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1869, sida 4

Sedan de hade aflägsnat sig praftis serade jag mig ut, lika klolj om H. når gonsin fit reda på fommandanget och vyggen, och slyndade mig till en bekant i närheten, der jag obemärlt, på färsk gerning, gjorde mina anteckningar. Nå got torde litwäl wara uteglömt. De wärde bönderna torde emellertid ursälta min dristighet att gifwa räfonnementet offentlighet. Nono.