Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1869, sida 3

(Jnsändt). Provinsaminuterings-aftie-bolaget. 1 Utgående från ben synpunkt, att den allmänna wälbergningen måste wara fåwäl statsfom tommunens hufwndjatkliga uppgift att beakta och befordra anfer Snf. ett förslag sam afser, att ber reta landstommunerne en af beskattning oberoende kontant inkomst serreles be hjertanswärd. En de bemedlades assosiation att befrämja netta syftemål, betraktar inf. få fom en första lifsyttring af wår hittills döda nya kommunaldinstitution fom skulle funna äga ett för tet närwarande obe: räfneligt inflytande ide allenast på de enskildta kommunerne utan äfwen på staten. Jns. önslade belysa wigten af nämte lifsyttring, wigten af att folket waknar till insigt af sina behof, och — få widt fig göra låter — den efonomir ffa winst fom af ifrågawaranre agfofiation fan beräknas. Men då såwäl begreppet stat fom wår nya fommunals institutions ird, för de flesta torde wara serdeles dunkel will ins. i följd af sin tankegång i frågan söka åskådliggöra det: samma. Ordet staten är besynnerligt nog hos re flesta omgifwet af ett wisst magiskt tunkel, tv alla wilja deri fe uttrhyckt ofontliga pligter utan hänsyn till tillgångarne; alla se deri säterhet för ri kets sjelfständighet oc skydd till eaendom och person; i allmänt eller enskildt betryck mäste alltid entast och allenast staten med fin trollformet utkasta den rärtande planfan; ten fattige fordrar bröd, den utslitne gratial eler pension, arbetaren — ware sig den för sin fat bildade yxkarlen, jortbrukaren, bhanttwerls-, handel: eller fabriksidkaren, tvetenskapsmannen — fordrar arbete, alltid litwäl utan hänfyn till ven rättwisans wågskäl fom för sammanbållning af det sftora hela i statens hand borde efter guldwigt dela sina utwägar lika för alla.