Norrländska Korrespondenten – 24 december 1868, sida 3

Höst och Vinter. Tjugofem år hafva förflutit. Lika många vårar, somrar, höstar och vintrar hafva blomstrat, vissnat och försvunnit under tidens omätliga och oföränderliga fortgång; men för de handlande personerna i vår lilla berättelse ha vår och sommar längesedan försvunnit och de äro alla nu inne i sin höst och vinter. Baron C. har i flera år hvilat i familjegrafven. Hans enkefriherrinna lefver ännu och bor nu, som förr, stundom på —hamra, stundom i hufvudstaden. Hon är gammal nu och vinterns snö har strött sitt silfver i hennes lockar och isat hennes förr så varma och lifliga blod. Uti ett af ministerhotellen i Stockholm gifves en lysande fest. Auledningen tlll den mer än vanligt lysande tillställningen är att förlofningen emellan husets unga dotter och en ung man, anställd vid hans majestäts hofstat, skall eklateras, hvilken högtidlighet den kungliga familjen lofvat illustrera med sin höga närvaro. Med det privilegium, som är förf. och deras läsare egen, vilja vi äfven besöka den lysande festen. Den långa filen af rum i praktvåningen är redan upplyst och gästerna börja samlas. I ett litet kabinett finna vi dagens hjelte och hjeltinna. Då vi närmare betrakta den unga damen, höljd