Norrländska Korrespondenten – 24 december 1868, sida 3

tioåringen begär nu en lefwante peny för att promenera i Boulegnersko en. Julglädjen. Af J. De. Lindblad. Julen har städse warit betraktad såsom en glädje tid. Såsom sådan har den allt ifrån början af def firande warit af kyrkan helighållen; såsom sådan har den oc städse betraktats inom de Yusz liga kretsarna. Wid intet tillfälle inom det naz turliga året äro tillredeljerna få allmänna, gläds jen jå gemensam, högiidligheten få obestridd, som då. Yå samhällets allrahögsta platser, ända ner till dess ringaste tryder den en omisskännelig prägel af festlighet, sådan som man eljest aldrig finner. Man kan af mångahanda anledningar wid oiika tillsällen fira sester uti enstilda hus, möjligen oc någongång i en hel stad eller en särstild landsort; men aldrig antager festligheten en få allmän karakler, eller en få bestämd ton of glädje, fom under Jnlen. Mannen såwåäl som qwinnan, gubben såwäl fom barnet betrakta Juldagarna såsom sröjdedagar, wid dess annalkande od) blidar med längtan hän mot siunden sör dess inträde. Julen är obestridligt årets största Högtid. Betraktar man nogare det sätt, på hwilket denna högtid firad, få finner man att det har en trefaldig bestaffenhet. Dess firande, fom alltz igenom bär pregeln af glädje, fan wara antingen ett sådant fom närmast sluter sig till templet, eller ett sådant som egentligen försiggår i den husliga kretsen, eller od ett sådant fom uppgår i det sällslapliga folklijwet. Wi wilje kasta nägra blidar på hwardera af dessa Julglädjens arter. 1. J wårt fädernesland är det ännu en allmän fed, att ide blott fira Juldagen med Gudstjenst i Templet, utan och att göra denna Gudsz tienst få högtidlig fom möjligt. Man samlar sig således denna morgon tidigare än wanligt i Tempe len, hwilka äro festligt upplysta och prydda. Tu sende sinom tusende åsidosätta gerna morgontimmarnes Mwila för att redan innan dagen inbryter begiiwa fig upp i Helgedomen. Swarken mörker eller köld förmår hindra, hwarken ålder: dom eller barndom will blijwa tillbaka. PMied lättajtod) glada steg ilar gammal od) ung fill den gemensamma mötesplatsen. Här fer man ide blott strålande ljus från de höga Tempel fönstren, utan strålande blickar från glada menniskoanleten möta öfwerallt. Äfven der, hwaress, till följe af en eller annan orsak, kyrkan manligen är glest upptagen, äro nu alla platfer tätt befatta; och mäktigt ljuder från tusende läppar den härliga Julsången: 7Bar helsad ffö na morgonftund! — Glädjen och tofsången är odså i högsta måtto berättigad. Hwem slulle ide glädjas åt det fröjderika budssapet, att Gnd blifmit menniska, att Förlossaren kommit i werlden, att botemedel mot synden och döden är funnet, att porten till det stängda paradijet blifwit öppnad? Hwem skulle icke glädjas, att on ny tid af nåd, frid, ljud, Hopp och fälls het inbrutit, att bojorna lösas från slafwen, att mennifforätt tillförsäkras den förtryckta, att fans ningen blir en matt på jorden, att bavmbhertighetens famn öppnas för den lidande, att färlekens spira utsträcdles öfwer werlden? Hwem skulle ide glädjas, att den Allrahögste i himmelen blifwit ett barn på jorden, för att i denna intagande gestalt bjuda menniskor till fig, att den allsmäktige blifwit en tjenare oss till godo, att lifwets oc dödens Herre trädt ned ibland