Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 3

tyger, lefwande wäxrter, tal, poemer cd fosterländska sånger illustrerade denna för alla deri deltagande angenäma fest. — Det elektriska ljuset. En fransk transatlantisk ångbåt, rustad med eleltrislt ljus, har nyligen afgått till Newyork. Les Mondes i sista Oltoberhäftet skriswer Här om, bland annat: Åntomsten till Newvorf, de första dagarne i Ottober månad, af den transatlantiska paletbåten Le aint Laurent, upplyft med elektriskt ljus från kompaniet Alliance, har uppwäckt den tifligaste entusiasm. Resan hade warit utmärlt lycklig och angenäm, hafwet war upplyst på långt håll, fartygen, landet, pridar syntes på betydande afstånd; och om ett isberg hade summit mid horifonten, slulle det wisat fig med bländande klarhet. Fartygsbesälhafwaren, tapten Bo cande, förwånad öfver fin framgång, sade åt hwar och en, att efter hang öfmwertygelse detta herrliga ljus ffall förekomma alla sammanstötningar. Dess blänlande strålar stingra det djupasie mörker, genom borra det tjockaste töcken och belysa ett mör tande fartyg på få långt Håll, att man bar mer än tillräcklig tid att ändra fur fen om så skulle wara nödwändigt. An dra betydande fördelar af detta ljus, enligt kapten Bocandes uppgift till de för wånade Newyorksboerne, äro att man fan om natten belysa dels fartygets inre des lar i och för stufning af lasten dels mas skinrummet i händelse någon reparation behöfwes, dels kajen sör lossning af lasten, dels hwarje minsta wrå af fartyget, der arbete tan ega rum, alldeles fom midt på ljusa dagen. Då det wigtigasfte är att på minsta möjliga tid älarera och bli färdig att afgå, bliv det elettrista ljuset af oersättligt wärde. Slutligen, detta ljus, fom nästan ögonblickligt Hoppar från däck till toppen af fockmasten, från denna till ftortoppen, derifrån till tabysfen; fom upply: fer efter behag hwarje punkt wid horifanten och wisar allt, fom man har intresse af att fe, blir på samma gång det bäfta medel man tan tänta sig till signaler, fynliga och lätt begripliga på de betydli gaste afstånd. — Ceaperunici åsigt om himlakroppar: nes i wårt planetsystem rörelse förnetas i Badtiels Almanach sär 18697, fom nyligen utkommit i London. Hurnu ton man — få lyta orden i den härom bandtande artikeln — ett enda ögonblick tänka, att det ofantliga jordklotet, fom håller 25,000 (eng.) mil i diameter, stulle röra sig framåt med en hastighet af öfwer huswud taget 68,000 mil i timmen, fwilket gör mer än 1,133 mil på en minut? Om wi icke woro uppfostrade i tron på denna galenskap, nörsakades wi att för klara hwar och en, som försäkrar sådant, fom en galning. Ju mera wi tränga på djupet af frågan, desto tydligare inse wi det dåraktiga deri och börja begripa, att sanningen finnes entast i öfmerengftämmelse med Gurs ord. Sanna förbållans tet är, att jorden är stillastående och bils var solstymets medelpunkt, att hon är endast 365,000 mil aftäggrare från för ten, att månens afstånd från solen bes löper sig blott till 32,828 mil, att solen på långt när ide är den wäldiga kropp, fom wetenskapsmännen falskeligen påstå, att hon endast har 3,407 mil i omkrets, och att månens tiameter ej stiger till mera än 301 mit Aut vetta ftår tryckt met fetstil i almanachan, för att rätt tydligt ådagalägga ten mederna aftrono