Norrländska Korrespondenten – 18 december 1868, sida 3

sten fyller fattighusen, och fängelserna; hwilkas underhåll återigen endels skall betäckas af winsten af bränwinets förs säljning, är det klart, att kretsloppet af denna ringdang blifwer af bränwinet så mycket hastigare, och tjenar endast till sysselsättning med att räkna inkomster och utgifter. Huru är då ren absoluta winsten? Oåttomlig — åtminstone. Och den tillfälliga och förutserda är skenbar. Jngen torde förneka — icke ens recens. sijelf — att, om swenska nationen, bland sina egenheter räknade absolut nykterhet, skulle nationen sjelf wara mydet lycttipare båre i sedligt och ekonomiskt hänseende; det är onetligt att dess söner, hwars fysiska styrka icke förswagats af wällustiga passioner och utswäfningar, tå skulle wara kraftfullare och förete ett förhållande, ett mål, efter hwilket ingen nation skulle anse det otacksamt att fträfwa. Men om den absoluta nykterheten, såsom nationalanra wore önskligast, måste det och wara önskligare i mån af bränwinets mindre tillgänglighet i en pro: vins; och då äro skälen till ett provins: utskänkningsbolag flenbara. Mera werkliga — ide rättwija, hwilfet förf. aldrig påstått — skäl för bilvande af sådana bolag, hwarhelst det än ffett eller sker, fon man dock finna i def egenskap af jinetur, i wiss bemärtelse. Att recens. ide will begripa hwad här. med menas, är alls ide underligt; ty för: ständet begränsas ofta af end egen wilja, och nu är vet ett helt bolag med bräns wind-inventarier, fom på recens. utöfwar sitt mägtiga inflytande. Weed fines fur bör man wisserligen endast förstå indrägtiga platser utan motswarande ar: bete ?), och i få fall är ordet wisferligen ganska oegentligt. Men om recens., med fine stallbröder, besinnar att de fer: foners tiv, fom hafwa bolaggrörelfen wäsendtligast om händer, blifwer helt oc) hållet upptagen af denna rrelse, och provinsen sålunda, owilkorligen måste förlora dessa arbetskrafter — såwita de äro förmögna till andra sysslor, som bättre, än de mid en utskänkning förekommande, kunna gagna provinsen —, om, som sagt, recens. besinnar detta, måste han twijwelsutan kunna inse, att den eg. winsten blifwer desse personers — någonting, som kunde duga för såwäl recens., som inbjudaren ; då, om dertill skulle funna (2) läggas, att personerne ifråga, ide duga till annat, erhålla wi genast en finefur, fom sagt, i wiss bemårkelse. Och sålunda måste detta wara skäl, fom, ganska werkliga för dem det wederbör, förtjena (icke tjena, såsom recens. citerat) att af allmogen närmare öfwerwägas äfwen om de ega beskaffenheten att ide tunna intagas i inbjudarens program. Hwad Bacchus beträffar få fon wäl aldrig af: tita oeftergifligt, fom om ac: cord derom wore ingånget med Bacchus i egen hög person eller hin onde sjelf!, framgå att förf. framställt B. såsom fitorfupare (fom recens. tyckes hafwa fattat, och derföre griper till ordet för att flydda fin — gud)? En fåren flut: sats af denna mening borde en recenf. icke låta komma fig till last; isynnerhet vå det är fråga om att brämvinet (efter: frånad handelsartikel, gläder fig Wätter: berg; en sorglig bekännelse om ett gift!), 3) Bränwinsutslänknengen är långt ifrån nås got latmansgöra.