Norrländska Korrespondenten – 18 december 1868, sida 3

är ovärdig oss båda, för er att tala derom och för mig att lyssna dertill. Det bevisar endast, att ni ännu har föga reda på ert hjerta och att ni icke fullkomligt känner lagarne för den grannlagenhet, man är skyldig hvarje qvinna, som gjort sig förtjent af aktning. Ni vet att jag älskar Oda som en syster och har henne att tacka för den uppfostran jag erhållit. Huru uselt och otacksamt skulle jag icke handla emot henne, om jag ett ögonblick lyssnade till hennes fästmans förklaringar... Arma Oda! hon har förtjent ett bättre öde än... — Än blifva min maka, menar ni, och ni har rätt! Äfven den lexa ni nyss gifvit mig var på sin plats; men när voro edra ord eller handliugar annat än rätta och högsinta!... Ni har ändå förlåtit mig, Elin? — Ja, den orätt ni gjort mig; men svårt skall jag få att förlåta, om ni handlar ovärdigt emot Oda. — Och huru vill ni att jag skall handla emot henne? — Som hedern bjuder hvarje riddersman. Ni måste i första rummet göra er värd den hängifna, oinskränkta kärlek hon skänker er. Gif mera akt på ert uppförande emot er fästmö, hvilket, förlåt min uppriktighet, ofta förefaller temligen nonchalant... Om ni beflitade er att studera denna rikt utrustade qvinnas hjerta och karakter,