Norrländska Korrespondenten – 11 december 1868, sida 3

— Nå, hur vet du om han älskar någon annan? — Kors, har mamma ej läst Odas bref? — Nej, hvarken far, som kan läsa skrifvet, eller jag, som inte kan, har sett at dina bref en gång. Vi hafva minsann haft annat att tänka på hela denna länga tiden, Betänk, det är fem veckor sedan du sjuknade. Och jag har varit ensam med allt höstbräket och dessutom har bade far och jag ei haft något hopp att du skulle få lefva, — Stackars mor och far! — Nå, nu, Gud ske pris, är det öfver. Men det skall jag tala om för dig, att här har varit en, som deltagit i våra bekymmer, så hjertligt som om han varit vår son... — Iivem, lilla mor? IIvem annat än herr IINIM? Ja, det säger jag nu rent ut, att det är den hederligaste och bäste unge man, som kan finnas. Och hos honom finnes kärlek, uppriktighet och ingen falskhet. Aldrig skall jag glömma hans beskedlighet mot mig under denna tiden. Ser du, Elin, det är en karl, som kunde bassa till man at dig. — Åh, söta mor, iate vill han ha mig till hustru. Vill mamma vara god och ge mig brefven. — Vill han inte! Jo, jo men! Han grät som ett barn den dagen vi alla trodde att du skulle dö... Nå, det är