fell Magnusson aft utmäriu å den gijtae sjula trolg, efter hwitle erhållit fin ti ÅÄfwen herr Stie, spel fom länsman war ovat. Yofme förgan a fösa. på ett go heten att umgas med förnamt foll, fon få ofta Ante hos uppfomlingar samt den hos of allmänt sörelommande foagbeten för brorstalar. Herr Smedberg fer fom grosshandlaren Flanell och herr Ste ter safom den päflugne ertraprdinaritå hade i detta fe de tacjummafte pur tierna fig anwisade. 7Sn lonterin som är tär, är on bagate Il, jon I bod genom herr Dinlanders utförande of titelrollen och harr Stiegters dito a kejerkic röll lyckades intresjsera publicc: Tumätt war åffadarnes ontal denna arton gansta ringa. duuodigt fätt f 2 — Aftäckningen ef Cari 12:S-ftatuu. Redan iidigt på morgonen hare mycket falk fatta posto wid och i troffen af Kungatrådgården och framåt förmictragen börjare era folfjtrömmar täåna äl far ma hån. 9 långt fö . h orrbro och Å packade af en Räkkek, meyni och trängsela mar osantli. Afwen h taken, re å strömmen tiggande fariyg m. m. woro garnerate med åskfårare. Sedan be paraderante trupperna blifwit uppfialit a och alla de till henkidtiahetens öfwerwararne indjudna iutagit sina plats fer å lättarne, antände på slaget 12 I m:t kenungen, som helfades af Karl 12:00 tomitcens ertörande frih. Sprengtperteu med ett tat, fom slutare men jöl: lunde oro: vart den Telftes ädla drag, såtane be blifwit formare af en m astarehans, siå nu fårriga trära i dagen in ör det folk, som af främlingen blifwit helsact börtd namnet Tolftes folt, oh ret afwaktas: Edere t. majtts bef fallaina för det täckelje, fom ännu töljer dem, falla. H. mit fonunaer fwarare härpa: Å nung Karl ben Tolf:es hjeltenamn står tila strålande i käfrerna fom hans bio är lefwante i sfwensla brös:. Geano: trängd of wörtnad för hang minne, an motar jag Erer aftäcka hans ureltor Täckelset föll nu ec ven herrliga bile den ramsstor, helsad af ett änclöst jubel från te församlade folkmasforna samt under farfarer och tanonsaru: frön bat: teriet å Ske phpöholmen. Härefter bör: inde ten talrika fånplören tppftämima felt fantaten, hwars text (författad af C. W. A Etrandbera) war af följande ye rje Lita som förr, du gär of Ul möte Stöpt uti brong, du fungliga hamn: Stiger du upp ur grafwarnes sköte, Slet du dia lös ur förgängelsend famn? Mej, ur detsamma swenska hjertat, Hwiitetetu omsom lyft och fmärt.: Länge fon ref sritt eget mur lalit, Tager tu foerm på nytt och Aertali: Den mältiqga ffepnaten är ide saltar. Du lefwer, du rör dig I metaljen Stå vå malt wid fpeglande matter, — e— — — 2 — I enter att lätu oi it Å Blicka met fora, fom tommer hävåt, Swer om i frost, vå wintriaa natten Sällar med anistrande stjerner sin stråt: Och utr wårt ötes mått isig fylier Rev via I svorrar än och fyller, Samla ditiafelå oc mönftra ter här, Pefa vit faran i antåg är, — —