Norrländska Korrespondenten – 8 december 1868, sida 3

ligen komme att tillbringa en del af höstmånaderna på hamra. Denna försäkran var den ljuspunkt Elin nu hade att fröjda sig åt då alia voro resta och hon var lemnad allena med sina drömmar. Stackars Elin, hur skön och glad hade icke denne sommar varit, men hur hastigt öfvergående! Huru mången älsklig hoppets blomma hade icke spirat upp i hennes unga hjerta vid kärlekens värmande sol! Skulle de få växa i frid, dessa sköna blommor, dessa leende förhoppningar? Eller skulle väl höstens kalla stormar härja dem, som den gör med floras döttrar?... Baron C. hade antagit en ny förvaltare på sin egendom hamra. Denne tillträdde sin befattning i början af hösten i anseende till sin företrädares död. Herr Hjelm var ungkarl med ett godt utseende, ledigt sätt och en liten enskild förmögenhet, som han nyligen ärft. Som han var en nära trettio års karl, funderade han starkt på att sätta eget bo och välja sig en liten god och snäll hustru. Vid sin ankomst till hamra trodde ban sig hafva funnit föremålet för dessa sina spekulationer i trädgårdsmästarens vackra dotter Elin. Han gjorde sig också genast bekant i huset och anhöll att få spisa vid deras bord, emedan han tillsvidare ville uppskjuta att ha egen hushållning.