Norrländska Korrespondenten – 4 december 1868, sida 3

man ej af på Nya Zeeland det stora jortskalfwet i Sydamerita, hwiltet egde rum samtirigt och säkert stod i förbins delse med det i brefwet beskrifna). Kl. 4 ofwannämnde morgon obferves rade jernbanans uppsyningsman, att ffeps pet John Knox lög på fin styrbords brer fita, få att stängerna nästan rörde wid bron, wid hwilken rret låg och loge sate. Han gjorre firar allarm och wäckte taptenen, jom tom upp på väd och, vå har fåg ut åt öppna fjön, observerade att hela hamnen mar torr och fri från watten och att alla fartyg och båtar stor o på det torra. Han fäste uppfyningsdmännens uppmärksamhet derpå och begge sågo nu att hela hamnen war tom. Några minuter efteråt fästades deras uppmärksamhet på ett förfärande dån, liknande åskan, och te sågo nu en ofants lig ftod komma rusande in i hamnen. J nästa ögonblick omringade den fartys pen, ryckte dem från lajerna och afslet kettingar och tågwerk jom om de warit tråd. Den tog isynnerhet tag i John Kuex och slungade den mot jernpelares bryggan, kressade dess styrborrs boa och slet af dess bästa kettina jemte en 8 tums kabel, som höll den wid fajen. Alla de andra fartygen blefwo på lika fött rams ponerate. Wattnet höll på i flera timmar att hastigt stiga och falla. — Kl. 6 stod vet under lågt wattenmärke och 15 minuter derefter war det återigen högre än florböjd. Strömmen war förfärlig och wattnet böljade rundt omfring fars tygen fom en malström. Såsom ett exempel på detta fenomens werkan på fartygen will jag nämna, att skeppet Colorson snurrate rundt omkring och att skonerten Dowe, fom fom upp till ham nen med en ångbåts hastiahet, oaktadt winden mar emot och ala segel slogo back, fördes af strömmen twå milis fram med bretsiran förut innan den kunde styra bort. Kl. balf 10 fom en dylif flod in i hamnen och anställde en betyrlig skata. Wattnet börjare ånyo att har stigt falla och stiga, ibland 3 fot på 5 minuter. Denna revolution i wattnet har wisat sig öfwerallt på östra kusten af Nya Zeeland, mer eller mindre bhäftigt.