Norrländska Korrespondenten – 4 december 1868, sida 3

gjorde uppnådde hon snart Oda och blef henne åtminstone ej hvad vetande beträflar längre underlägsen. Synnerligast i musik var det, som Elin gjorde förvånande framsteg. Så förflöto fyra år. Oda var nu femton år och Elin några månader äldre. Under sommaren skull de konfirmeras. Och under denna tid slöto de sig ännu innerligare till hvarandra. Elin tillbringade sin mesta tid i den friherrliga familjen eller i Odas och deras lärarinnas sällskap, hvilket hade till följd, att hennes sätt att vara blef ledigt och ogeneradt, ehuru hon aldrig glömde att hon var trädgårdsmästarens dotter. Oda hade som barn en viss fallenhet att spela dame och då det föll henne in äfven tyrannisera sin omgifning. Dessa fel hade så småningom, om ej försvunnit, åtminstone förminskats genom hennes förträffliga lärarinnas omsorger, som med varsam hand plockat bort en hel hop ogräs ur det unga sinnet. Ju äldre Oda blef, ju mera gaf hon akt på sig sjelf och sina fel, och Hlins stilla väsende, som aldrig gaf anledning till missnöje, var ett godt exempel för den yra och lifliga Oda. Så följdes de åt — som älskande systrar till den gamla landtkyrkan, hvilken högtiden till prydnad var klädd med löf och blommor.