omätliga betydelse för hela landet, som den nu afhandlade frågan redan ur eko nomisk synpnnkt innebär, Den har äfwen en annan sida, fom ej mindre är för tjent att noggrant iafttagas. Det wäxande miftroendet till intecs ningsjäkerhet och den deraf föranledda swårigheten att omplacera uppsagda lån mäste nemligen äfwen i moraliskt hänseende fram lalla sorgliga werlningar. Dels uppmuntras procenteriet, som, då det gäller fastighetslån, fortfarande måste gå på sidan om lagen, dels framtwingas oordentlighet i liqvider och en tilltagande liknöjdhet för affärshederns fordringar. Dels slutligen lockas mången af uppfågs ningar ansatt fordringsegare att, till und wikande af en ruinerande twångsrealifas tion, söka fin räddning i finansoperationer, fom måfte framträda under en mer eller mindre lånad skylt, och hwilta der: igenom i sin mån bidraga att undergräfwa det allmänna affärsförtroendet. Till dessa sorgliga förhållanden skulle dagens hiftoria kunna lemna mer än en illustration. Wi hafwa welat beröra dem endast för att desto bättre funna framhålla hela mig ten af ett företag, fom, efter all faunos lithet, borde i wäsendtlig mån funna häms ma det onda. Ty en fåran hjelp är långt ifrån omöjs lig. Det är ej briften på lediga kapital, fom föranleder swårigheten att belåna intedningsfäterheter. Penningstillgången är twärtom i detta ögonblick ritlig. Der om wittna tillräckligt banfernas öfmers fyllda depositionsräkningar och den laga diskonteringsräntan. Hwad som brister är endast förtroende, och olägenheterna af denna brist hafwa i främsta rummet drabds bat re lånebehöfwande fastighetsegarne. Det är naturligt, att få måste wara förs hällandet. Ty under det man bemödat sig att på handelskreditens område göra alla transaltioner för långifwaren få De qwäma, snabba och betryggande som möj ligt, så har man deremot, hwad beträffar realfrediten, hittills gjort söga för att bringa de föråldrade, owiga och för fordringsegaren hinderliga formerna till öfs werensftämmelse med en nyare tids fordringar. Wid utlemnande af lån mot inteckningssäkerhet mäste sålunda kapitaliften genomläsa och granska en mer eller mindre diger papperslunta, innehållande gravationsoch taxeringsbewis, eganderättshandlingar, brandförsäkringsbref, ins teckningsprotokoll m. m. Redan för pröfe ningen af alla dessa handlingars formella rigtighet erfordras, att långifwaren är i besittning af juridiska åsigter eller åtmins stone af en ej obetydande affärswana. Yi dare måste man funna bedöma äfwen det materiella wärdet af den erbjudna föters beten. Erfarenheten har nemligen wisat, att i detta affeende föga är att bygga på rigtigheten af åsatta tareringåoch brunds försäkringswärden. Försigtigheten bjuder sålunda långifwaren att sjelf pröfwa, huruwida han i nödfall fon rädda sin fordran genom pantens inropande. Här till kommer ytterligare, att han måste bewafa inteckningen genom ress förnyande i behörig tid m. m. Slutligen är han ut: jatt för oordeutlighet i ränteliqviderna och för de mångfaldiga tralasserier, mes delst hwilfa en tredskande gäldenär fan, ofta under åratal, uppehålla indrifwandet af ett inteckningslån. Det är ej att undra på, om fapitas listen under fådana förhållanden föredras I ger att äfwen mot lägre ränta, placera fina penningar i obligationer och ftate papper eller på deposition hos någon bant: inrättning. J alla desja fall är han nemligen wiss att på dagen utfå fina räntor, att aldrig beswäras med några bewekande framställningar om liqvidationsaustånd och att i händelse af behof funna när fom helst realisera mare sig hela tapitalet eller endaft en del deraf. Snarare borde man sörwånas öfwer, att fastighetslrediten ej redan lidit ett ännu större afbräck under inflytelsen af så många mot densamma siendtliga omständigheter och med hän: seende till hwad från wissa häll blifwit itgjordt för att ytterligare minska det edan förut swaga förtroendet till intedingssäkerheter. Helt annorlunda möfte deremof före 120 MA VIA MES