Norrländska Korrespondenten – 4 december 1868, sida 3

ning var öfverfsödig för de ofrälse qvinnorna. Låt dem sy, väfva och. laga mat, det är deras bestämmelse på jorden, menade han. Friherrinnan var af samma mening; men nu fanns här konsiderationer: Oda ville ju hafva Elin och ingen annan, det hade hon ju förklarat, till läskamrat, och det var genast ett skäl att taga Elin; dessutom fick denne sedan alltid tillräckligt med tid att lära sig det, som vore nyttigt och passande för hennes samhällsställning. Resultatet af rådplägningen blef det, att trädgårdsmästarn och hans hustru kallades upp och man gaf dem del af det fattade beslutet om Elin. Som Elins föräldrar voro enkla, men obildade menniskor, förstodo de ej om det var till Elins nytta eller ej, att hon fick lära detsamma, som fröken Oda; men de funno sig högligen smickrade af anbudet och antogo det med den ödmjukaste tacksamhet. Följande dagen började Elin att läsa för mamsell Scheffer, som med hvarje dag blef allt mera belåten med sin nya elevs nit och lätthet att fatta. Oda och Elin hade alltid varit goda vänner och lekkamrater, sedan de kunde gå på egen hand. Dessutom hade Elins mor varit bådas amma; men det innerliga i denna barnavänskap tilltog då de båda fingo läsa och studera tillsammans. Genom de framsteg Elin