Norrländska Korrespondenten – 4 december 1868, sida 3

bod. Första arbetet är sorteringen — ett arbete som medför stora swårigheter, då t. er. ostron, simmande i Juliennesoppa, skola frigöras frän den äppeltårta, i hwilken de äro inbäddade. De bästa bitarne sorteras, rengöras (?) oh upp: läggas på tallrikar! denna process förfiggår i någon för menffliga blickar undan gömd wrå, ty def myssterierier äro na: turligtwis ej egnade att locka tsunder. Omtring tolftiden finna dessa affall från vife mäns bord, eget nog, en strykande afsättning till sådana fattige, hwilka föredraga fint lagad mat framför mera fö dande och helsosam. Det fom ide lämps I ligen tan beredas få att det förmår locka den menslliga aptiten, säljes till mat åt fuvovithundar, italienska windthundar och andra lika aristokratiska fyrfotingar. Be nen frånffiljas emellertid noga och säljas till dem fom tillwerka buljongkakor, samt afyttras sedermera af dessa fabrikanter, i urkokt tillstånd, till dem som tillwerka benswärta. Arlequins-yrket är långt ijrån ett bland de sämsta, och många af dem som utöfwa det, draga fig redan efter en femårig wertsamhet tillbaka med en ganz ffa wacker årlig ränta i behållning. — HFotogån-lampor. Härom aftonen tilldrog fig i Silteborg i Danmark en händelje, sem lätt kunde hafwa haft re sorgligaste följder och fom derjemte utgör en warning för andra. Då nemlir gen en ung flicka skulle släcka en fotogåns lampa, begick hon ren ide owanliga oförs sigtigheten att hastigt nerskrufwa weten, i stället för att blåsa ut lågan, bhwarwid lampans behållare exploderare och bon öfwergjöts med brinnande fotogsn. Den unga flickan fick naturligtwis swåra brännstador på flera relar aj troppen, likfsom oc hennes klärer fattade elr. Ehuru hon ligger illa sjuk, är rod ingen fara för hennes lif. — Olycka. Från Köpenhamn frifwes: En ung mälare, anftälld fom lärare wid teckniska institutet härstäres, skulle härom tagen med en pennknif skära af en sula på sin stöfwel, hwarwid knifwen halkade och for upp i ögat, med den olyckliga päföljd, att detta stacks ut. Det andra ögat har nu äfwen angripits, och vet är beklagligen all anlerning att förmoda, att ven unge fonfinären, fom just skulle påbörja en större från Bel: gien beställd, tafla, för altid blir blind. — En egendomlig upptädt har nylis gen blijwit pjord på Galenstock i Schweitz. Några turister, fom woro sysselsatta med att tlättra uppför en nåstan otillgänglig klippspets, anlände derunder till en platå belägen omkring 11,000 fot öfwer hafwet. De hwilade sig der en stund och ämnade seran börja nerstigandet, men wille först göra en wandring öfwer bergplatån oaf: tadt de faror, fom woro förbundna dere med i afseende till de talrika remnorna i glacieren. Huru stor blef ide rverag öfwerraskning, då re warseblefwo en rymlig grotta, som tycktes erbjuda dem en tillflyktsort. Försedda med ljus och rep om lifwet wågade de sig in i dess inre, och teras ögon blåndades af en mängd gnistrante föremål. De trodte fig wara i ett fe-flott. Ljuset äterftudsate öfwer allt från tristaller, få genom skinliga, att te i förstone togos för is. Ryktet om denna upptäckt ritlockade snart hela karavaner och man konstaterade snart tillwaron i grottan af topaser utaf en ofantlig storlek. Man har redan