Norrländska Korrespondenten – 27 november 1868, sida 2

denna wandring likwäl icke alldeles mife lyckad, utan twärtom, ty på Gustafsudde borde en finne wid namn Carlsjon, ger nom hwars medwerkan tjufwen Marys Carlsson förmåddes att, under det Rönns berg och Kroksmossa en stund woro ute på gården, för fin del ertänna stölden, framtaga en bättre mössa, den han hade gömd på fig, samt upplysa, att Krotsmossa gömt de öfrige mössorna uti en säc ombord på en finsk skuta, med twilten han skulle såsom passagerare följa hem, och som samtidigt låg lastad med potates wid Packarlafwen. Eter tenna betännelse, och under glädje att erhålla upplysning war de återstående mössorna wore till finnandes, gjordes återmarsch till staden, derwid förenämnde Carloson, af intresse för saten, jemwäl medjöljde; men möss säcken tunde, oattadt noggrannaste undersökning, a den finska potatedstutan icke påträffas, hwarpå tjujwarne fortskaffades till wakttontoret, der Xrofsmossa emot fiskalen, samtlige polidtonstaplarne, jemte den förenämnde finnen Carlsson, fortsatte ett härdnackadt nes kande intill sent på qwällen, då, efter vet skepparen och manskapet å potatedskutan äfwen tillstädeskommit och delta: git i förhöret, han, Krotsmossa, omsider ertände stölden och på meranämnda skuta återsötte möss -säcken, fom, något befyns nerligt, vå, men ide förut, derä åter: fanns. — (En far, beftulen af fin egen jon. Som betant är genom Stoctholmstioningarne, föröfwades natten till den 2 d:s wid Rorra arbetsinrättningen i Stockholm en betydligare stöld ur inrattningens jysftor mans, hr Bomans, tassatista, hwarwid tillgrepos emellan 11 och 12,000 ror. Ej: ter en tids frugtlösa spaningar har man nu omsider fött reda pa tjuswen, som bes fanns wara den bestulnes egen son, f. oyggmästareeleven Claes Adols Boman, Om de närmare omständigheterna wid denna bedröfliga tilldragelse meddela wi efter Rya Dagl. Alleh. följande: Förre byggmastareeleven Clacs Adolf Boman har ett års tid stätt till ogijta Julia Carlsson i ett sardeles intimt for hallande oc under denna tid ej lefwat i föräldrahemmet, utan endaft hos Carlsson. Denna har på teonare tider warit i penningebetryck och uppmanat Boman att hjelpa Henne. Boman föll da på den iden att ur faderns tassaskåp tillgripa penningar, och då han wisste att denne alltid hade större penningebelopp liggande den första i hwarje manad, beslöt han att wertställa fin plan. Den 1 dennes, kl. omtring 10 på aftonen, begaf han sig till arbetsinrättningen, tlättrade öfwer plantet åt sjösidan och tom upp i föräldrarnes bo: stad, der redan ala gått till fängs jörutom tjenstfoltet. Han smög jig in i fjängs. tammaren, der föräldrarna redan infomnat, undersötte faderns tläder, för att at. tomma kassakistnyckeln, men då han ej fann den i sängtammaren, gick han uti ett utanför warande rum, der faderns chif fonier hade fin plats. Ryckeln fatt i dilfonieren, hwilten han öppnade och fann der fasjatiftnydeln. Han öppnade sedan tasfatiftan, tog alla der förmarade fontanta penningar, gick tillbaka samma wag, som han kommit dit, tömde det tillgripna filfret, omtriug 250 rdr, i en skinnwäska, taftade blecklåädan, deri silfwermynten legat, och lassatistnyckeln i sjön, hwarefter han gick till Carlsson, dit han anlände kl. 2—