Norrländska Korrespondenten – 27 november 1868, sida 2

nold Wendel vandrade tankfull och drömmande till hemmet. Följande förmiddag finna vi i ett af de elegantaste rummen på hotell Rydberg en ung qvinna. Hon låg vårdslöst utsträckt på en hvilsoffa; hennes mörka ögon blickade drömmande i taket, under det hennes ena hand tanklöst lekte med ett pappersblad. Ungefär en timma hade förflutit, utan att hon i ringaste mån ombytt ställning. Då klockan slog 11, knackade det på dörren, och hon reste sig hastigt upp. En mörk sky drog sig öfver hennes något bleka ausigte, då hon med hög röst uttalade sitt: Stig in ho Dörren öppnades omedelbart derefter, och en man af omkring 40 års ålder trädde in i rummet. Med en stolt böjning på hufvudet helsade honom den unga flickan. Mannen bugade sig artigt, hvarefter han drog fram en stol och satte sig midt emot soffan. — Man har således icke bedragit mig; du är verkligen här, Henriette, började han. — Som ni ser, min herre; jag är verkligen här, det tyckes förvåna er något. — Ja, i sanning, jag måste tillstå, att jag icke väntat mig detta af en baron Thorstens enda dotter. Men det är sannt, nu för tiden kan man då