Norrländska Korrespondenten – 20 november 1868, sida 2

så föga manlige baronen, en kunskap och en säkerhet, som högligen förvånade hans följeslagare. Hans interesse för honom stegrades ju längre tiden led och den så hastigt gjorda bekant skapen upplifvades. Emellertid blef klockan 4 på eftermiddagen och notarien föreslog, att en enkel måltid borde intagas på IIasselbacken. Som sagdt, så gjordt. De båda unga männen foro ut på en liten ångslup till Djurgården, och kort derefter sutto de ensamma vid ett bord på Hasselbackens herrliga veranda. Baronen drog försorg om reqvirerandet af rätter, och måltiden, som skulle blifva så enkel, blef i allo utsökt. Utan att låta säga sig att det var onödigt, begärde han in de präktigaste viner, af hvilka han dock sjelf förtärde högst obetydligt. — Men, min bäste baron, ni dricker ju ingenting, anmärkte notarien under middagens lopp och fyllde sin värds glas med skummande champagne. — Gör jag icke, hvilken dårskap! Låtom oss då dricka en skål för friheten. — Som ni behagar, ännu har jag ingenting deremot. Glasen stöttes mot hvarandra, och båda tömdes sedan till botten. Ynglingens kinder glödde. Hans ögon strålade af en sällsam glans, och snillet