Norrländska Korrespondenten – 17 november 1868, sida 3

en sådan syster. Motsvarar her nes skönhet porträttets? — Icke alldeles. Jag tycker föröfrigt icke om henne. — Och hvarför det? — IIon är för mycken begifven på äfventyr. — På äfventyr! Notarien tappade albumet af förvåning, och den unge baronen skyndade med komisk ifver att upptaga och äter innesluta det i väskan, hvilken han försigtigtvis hade bakom ryggen på sig, — På äfventyr, upprepade Wendel — Ja kärleksäfventyr. Hon lockar männen i förderfvet, påstås det. — Ah! vi skämtar blott. — Nej visst icke. Min syster är en högst besynnerlig varelse. Hon hyser allsintet förtroende till oss skapelsens herrar. Den unge baronen lade handen på bröstet under det han talade, och hans båda reskamrater häpnade öfver det spefulla uttrycket i hans ansigte, hvilket alls icke motsvarade de egenkära orden. — Vår unge vän här är litet vriden, tror jag, anmarkte Victor U, sagta till Wendel. Denne nickade tyst. Men liksom för att vederlägga ett dylikt påstående, som det nyss gjorda, bytte ynglingen hastigt om samtals