Norrländska Korrespondenten – 10 november 1868, sida 4

detta rum är ett enda fönster, och inga andra medel för ventilation finnas. — — Tänk derpå! Att wara febersjuk i ett främs mande land, utan penningar, utan hem, nästan utan föda, döende en längsam död i en sådan honsbur, fom denna. — — Nere wid jernwägsstationerna äro twå andra bus, fom innehålla twå sjuka män, on sjuk qwinna och en mansperson med fitt ben asbrutet. Nära bryggan är ett an: nat hus fullt af sjuka, behöfwande och hjelplösa. Af denna korta skildring kan hwar och en se hwilket förfärligt lidande som man utstär nästan i skuggan af wåra boningar och lyrkor. Dessa menniskor ha kommit till Amerika för att söka sin lycka. Det tostar dem hela deras förmögenhet att tomma hit. Den långa resan ha nedbrus tlit dem, od) de landade här penninglösa, sjuka och oförmögna att tala ett ord af detta landets språk. Ur stånd att förse sig med goda hus, ha de sammamnpackat fig i usla hålor, hwarest de sjuka ha dött och de friska blifwit sjuka J rum utan mör bler, ingen föda utom hwad barmb-rtig: beten förfett dem med, och inga wänner att wånda fig till — ha de ide lunnat göra annat, och ha de ite gjort något an: nat än — döl Tidningen berättar midare att några medel redan börjat insamlas för dessa olyckliga warelser och lofordar ijynnerhet dottor Fields menniskowänliga hantlirgar. Tidningen ställer till slut en gripande upp: maning till myndigheterna och andra på platsen att ofördröyjligen ila de nödställda emigranterne till hjelp. Professor Hasselqwist har erhällit en lång skrifwelse hån en norrman der på platsen, till alla delar belråstande fanningen af hwad oswan citerade blad inne håller, samt uppmanande skandinaverna att göra insamlingar för de nödlidande lanse. männen i Des Moines. När amvitana: ren börjat göra få mydet, siger breiffrif waren, hwad böra wi göra? Redakrören af Dayly State Regifter har loswat emottaga och till wederpvörande öfmerlems ua de bidrag fom tilljänras ten. De af wåra landsmän, fom wilja ge ou fört funna insända den antingen dircite till nämde redaltion i Des Moines, Jowa, eller till red. af Heml. som då mill ombesörja öswersändningen. Om de blodsugande emigrantrunnarne i Swerge lunde se all den nöd och det ryeliga elände, hwari många af deras of fer räka här i detta land, få kanske de skulle blekna mid åsynen deraf. Mi föga ide detta för att derigenom alskräcka de hemmawarande från att emigrera; men det är den förnuftslösa, tantlösa emigrationsafebern wi gerna skulle fe afswalna och på samma gång en gräns fatt för emigrant runnarnes skamliga prejerier och fammetar lösa menniskohandel. Emigrationen tommer att fortgå, och det må den, under närwarande förhällanden i hemlandet, gerna göra, men det synes fom om en niltig vra bade gripit Swerges söner och döttrar att, kosta hwad tet will och komma hwad fom helst, packa in och begifwa fig till Amerila, ehuru ganska många ide äro i det läge, att en utflyttning är gagnelig för dem, utan twärtom förderflig i högsta grad. — Wi ha rytteswis hört omtalas att en förening häller på att bildas bland fenifars ne här i Chicago för befordrandet af en is granter från det gamla fäderneslandet till Amerila, hwilfen skulle anställa aniwarige agenter i Swerge, tolkar att medfölja ie utwandrande önver hafwet, hwilia skola sörja för emigranternas alla behof under wägen od) tillhandagå dem med hielp, rid och upplysningar o. s. w. Det säger sig sjelst att denna förening slulle komma att mycket förbättra tillståndet och afhjelpa många oredor och missbruk fom nn ty wänr existera i hög grad. Om redliga, dugliga, ärliga od) pålitliga män ställde fia i fyct: fen för ett sädant företag, få skulle det owedersägligen wara i hög grad mäljins nelsebringande för emigrationen och det i mera än ett afjeende. Wi tänna emellere tid för litet till salen för att widare lunna säga något derom. Kommer en dylit fö e ening till stånd, få få wi wål anledning att yttra oss widlyftigare i denna fråga ——