Norrländska Korrespondenten – 3 november 1868, sida 2

den, utan gulnade och affalna. bwilka, befriate från jord, sörpas och blantras med renlaf, drank samt naget agnar och salt. Propoertionen of missnadt löj ute gör hittils hälften af de sasta ämnena, men torte funna ytterligare ökas. Detta slags forer förtäres mer begärligbet af treaturen, fom efter dess införande ide blott behållit hullet, utan äfwen wisat en märkbart ökad mjölkefkastning. De wissnare löfwen synas fullt ersätia halm och tagas af hwad trät slag fom helst. — Ett lyckligt möte. Mariestots Wedoblad berättar Jöljante hilteria ur wertlisheten: Då bonren A—, egare af Ncdelg hemman, beläget i Livtöpingds tratten, i slutet af nästlicne September månad, med blandade fänglor for till siau, iret loflina ärenret, att ftaffa bem litet af hwarje till den exelutiva auftien, fom tagen terpå skulle hällas på bang hemman, war ten stackars mannen långt ifrån glad; ty 800 rer mar ren borgen, ban hate itlärt fia för en aranne, och som tenne ide funnat infria fin förbins delse, stule borgesmannens lilla hemman, hwiltet i manaa Herrans är warit i hans slägt, nu slumpas bort för en ringa spettstpfwer! — Sorgliat i sannina! — Kommen till en grind, öppnades den af eu för honom otänd man, hwars yttre menniska antytte, att ban war en uts länning. Denne gaf fig i språt med bonden, fom, trogen fin natur att mede vela fina betymmer, snart emtalate för främlingen fin sorgliaa belägenhet, samt i hwad ändamål han färtades till staden. — Främlingen delto, i hans bekymmer; och seran re närmare delaifwit hwarantra fina namn ech förhallanren, blef det upplyft, att ren wälwillige fetwandraren war hang egen swåner, fom feran 18 år i egenskap af strärtaresesäll wistats i Betergbura, der ban, genom en tlek och sparsam lefnar, samt goda förtjenster, ihopsparat 2 000 rer ech nu mar på re sante fot till swånern. Han wille nu hielpa honom ur Hämman; och hwem war wäl gladare än bonten? — Kesuvius börjar åter blifwa orelia. Profeesor Palmieri i Neapel lemnar neapolitanerna och den wid Vesuvii fot boente befolkningen den änaslande uns derrättelsen, att ett utbrott af vulcanen förestär. Palmieri hare ven 6 Oktober bestigit berget och skärat ned i dess aap, utan att bry fig om de glötande flipps blod, som flöno omkring henom och der efter förutsare han, att vet war tid att wara på fin wakt. Och werkligen börs jade tånet i berget att blifwa starkare och starkare, och reran har man ben uns derrättelse från Neapel, att natten till pen 9 Ott. den stora keglan ungefär i mitten öppnade fia, starka lavaströmmar nerflöto mot Atrio te Cawallo och tillika stora magfer af ben finafte sand uppfas stades Sismografen ech ebservatoriets öfriga instrument åro i ten häftigaste rörelse. Man befarar i Neapel renna gång mer än wanligt följeslagarna till denna nya eruption, nemligen jordbåfningar. — En omazon. Det omtalades för någon tid sedan i tidningarne en ung jaats mö, m:ll Frida Segerdahl, hwilken mid Sanna egendom i närheten af Stockholm warit lycklig nog att fälla en elg. Hon har äfwen sedan mid en anställd elgjagt, ännu sedan det öfriga jagtsällskapet upp—— iii— —