Norrländska Korrespondenten – 3 november 1868, sida 2

IVII. Afskedet. Baronessan de Lansac, sjuttioåtta år gammal, var en nära slägting till damerna de Vatteville. IIennes hotell låg, som vi redan sagt, mycket afskiljdt och kunde erbjuda en säker tillflyktsort åt förföljda slägtingar eller vänner. Den vördnadsvärda enkefrun, till hvilken Helene kommit några timmar före sin mor, emottog fru de Vatteville med rörande enkelhet; hon var närvarande vid det samtal, som egde rum emellan de tvenne grefvinnorna och deras räddare. Alla tre hade tusen saker att berätta. Man började med tacksägelser, och man kan väl föreställa sig, huru varma de skulle vara efter så stora tjenster, gjorda åt både mor och dotter efter hvarandra! Grefvinnan, under det hon för sin slägting och sin dotter berättade de faror, för hvilka hon varit utsatt, kunde icke nog uttömma sig i loford öfver den tillgifvenhet, klokhet och skicklighet, som hennes pefriare ådagalagt under dessa kritiska omständigheter. Under resan från la Force till förstaden Saint-Germain redan underrättad af Georg om alla de händelser, som utmärkt hennes älskade barns flykt, tröttnade hon dock icke att låta dem båda upprepa för sig de minsta