Norrländska Korrespondenten – 3 november 1868, sida 2

fru de Vatteville, vördnadsfullt vidrörande hennes hand: — Medborgarinna, nationen har fällt sitt utslag, den har velat frikänna dig, och, så vidt vi kunna inse, har den icke haft orätt. Hvad oss angår, om vi velat rädda dig i det ögonblick, då onda menniskor botade ditt lif, så har detta skett endast och allenast derför, att man bevisat oss din oskuld; vi skatta oss mycket lyckliga att hafva lyckats härotinnan, och det är alltsammans. Hvad ditt guld beträffar, medborgarinna, så bevara det åt de fattiga, det felas icke sådana nu; oss har nationen försäkrat om dagligt bröd. Folket förstår sig icke på att taga betaldt derför att det handlar rättvist. Fru de Vatteville, misströstande om att kunna besegra dessa mäns, för öfrigt om mycken rättskaffenhet vittnande envishet, och seende att det var henne omöjligt, att förmå dem emottaga något, utbad sig och erhöll af dem uppgift på deras namn och adresser. På detta sätt, tänkte hon, hoppas jag en dag finna tillfälle att visa min erkänsla för allt, som de så ädelmodigt gjort för mig. . Ffter dessa pers ners bortgång qvarblef Georg ensam med damerna de vatteville och baronessan Lansac. — —ä——