Norrländska Korrespondenten – 20 oktober 1868, sida 2

liga ledamöter hade uti till mötet afgifmet betänkande föreslagit, att nu gällande kyrkohandboks fjerde kapitel, handla de om buru förhållas bör, då ungdomen första gången begår Herrans heliga Natt mard må utbytas mot det kapitel, fom härom finnes i nya handboksförslaget ins taget. Detta betänkande föredrogs nu, äfwensom i sammanhang härmed till fälliga utskottets n:o 2 utlåtande i ans ledning af hr Odencrantz motion derom att, sedan barneo inför församlingen ådagalagdt, att de inhemtat nöjaktig tunskap i kristendomens hufwudstycken, det må öfwerlemnas åt deras eget fria wal att bestämma, om och när de önffa offent ligen betänna fin tro och begå nattwarden. J sistnämnda utlåtande mwar föreslaget, att kyrkomötet måtte hos k. m:t anhålla om den förändring i hwad hand: botens fjerde kapitel innehåller med af seende på ungdomens konfirmation och första nattwardsgång, att, sedan ungdomen hos syrkoherden i församlingen eller, — efter anmälan hos församlingenspastor, — genom annan prrstman bekommit den underwisning, fom bör föregå förfta nattwardegången, nämnda ungdom wäl må wara förbunden att undergå offentligt förhör i kristendomens hufwudstycken, men att sjelfwa lonfirmationen må från förhöret fil: jas samt deltagandet deri öfwerlemnas åt ungdomens fria wal. Hr Odencrantz, hwilken war den för: ste som yttrade sig i den långa och lifliga diskussion, fom öfwer frågan upps stod, betonade wigten af, att ungdomens konfirmation och förfta nattwardsgång lem nades fullkomligt fria. Grunden till det missbruk med nådemedlen, som nu egde rum, mar till en stor del art söla i detta twång. Prosten Andersson wisste ej af ett får dant twång, fom den förre talaren oms nämnt. Ungdomen wore endast skyldig att mid en wiss ålder infinna fig hos pre sten och låta fig underwisas i i friftendomen, presten egde ingen rätt att twinga en konfirmand till nattwardsgång. Öillade ej förflaget att ffilja förhöret från konfirmationen och kunde ej finna, det utskottets eller motionärens förslag ledde till ett wärdigare begående af nattwarden hwarför han yrkade afslag å utffottsbetänkandet och godkännande af handbotsförslagets 4:de tapitel. Biskop MAnner stedt instämde: Biskop Anjou förnekade ej, att en och annan felaktighet fanns i föreskrifterna om ungdomens första nattwardsgång. Den wäsendtligaste af dessa war, enligt tolarens åsigt, att den icke längreuteslutandehar farakteren af en religiös aft. Wille derför, att föreskriften om första nattwardsgångens begående söndagen efter fonfirmationen sfulle utgå, oc) det öfmerleme nas åt konfirmanden sjelf att bestämma härom, hwarigenom borttoges förnämsta anledningen att anse denna handling som ett twång. Yrtade i likhet med prosten Anderson afslag på betänkandet samt anz tagande af handbolsförslagets 4:de kapitel, dock med uteslutande af sista stycket. D:r Fallenius föreslog ett särskildt tilläga till ofwannämnda kapitel derom, att det må åläggas den prest, som beredt barnen, att, inuan konfirmationen ffer, uttrydligen förllara, att densamma är en full: komligt fri handling och att intet twång härutinnan. föresinnes. Motionären hr Odencrantz förenade fig i detta amende