Norrländska Korrespondenten – 20 oktober 1868, sida 2

— Medborgare, huru längesedan är det, som oskulden blifvit förblandad med brottet? Man förleder eder, och det kan icke vara annat än en bedragare, som är i ständ att råda eder till en så vederstygglig illgerning. Jag är representant för kommunen Paris, och det är nationen som talar till eder genom min röst, nationen, som vill blifva vördad till och med i sin rättvisa vrede och sin lagenliga hämnd; den skall icke tåla, att man vanhedrar dess triumf genom ett onödigt mord. Franska folket är det första folk i verlden och, lika som det är starkt och oöfvervinneligt, vill det äfven vara stort och ädelmodigt. Georg var, då han uttalade dessa ord, blek af vrede och sublim i sin förtrytelse. De första lederna af folkmassan veko tillbaka, liksom kufvade af detta vältaliga språk. Georg, alltjemt uppeldad, gjorde några steg framåt och gick beslutsamt rakt fram mot Bernard. — Denne man, sade han, utpekande den nedrige, är en usel bedragare. För detta i tjenst kos familjen de Vatteville och bortkörd för sina illbragder af sitt med rätta vredgade herrskap, har han svurit deras undergång, som aldrig visat honom annat än godhet och öfverseende. Hatet, det gemena hatet, brottsligt liksom otacksamheten, förmår honom att tala och handla så