kläder; en wagn för att fara till kyrkan betaltes med en Napoleondor; alla fås dade, alla beskådades och woro glada. På aftonen mar illumination och fyrwerkeri i hela staden, och likaså de båda följande dagarna. Ånnu på fjerde dagen, söndagen, war ett fyrwerkeri tillämnadt, men månsken och start blåst omintetgjorde denna gång konstnärens arbete. Till andra dagens eftermiddag mar folket af fin for nung bjudet till bords på fyra stora torg i förstäderna; men man fåg ingen fitta och i muntert lag med likasinnade förtära konungens gåfwa; fom en hjord af ffafaler smögo fig tid efter annan enffilda hopar fram, stoppade på fig det utställda föttet och brödet och aflägsnade fig skyndsamt dermed. Hellenisk tiggarestolthet och osällskaplighet tillåta ide, att greken frimodigt antager en wänligt bjuden gåfwa och derigenom betygar gifmas ren sin tacksamhet. Den af klostren och församlingarna i rifet anskaffade dopfunten, fom tostar 310,000 drachmer, har blifwit en förargelse för de rättroende. De på densamma i upphöjdt arbete anbragta figurer af helgonen, Constantin, Helena, Johannes och Dionysius samt den korsfästa Christus äro nemligen utförda efter den nyare konstens reglor och ide efter den byzantinska skolans maner, och enahanda är förhållandet med de fyra evangelisternas emblemer. Tidningen Hoppet profeterar derutaf olycka för prinsen och Grekland och föreslår att skrapa bort figurerna.