Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1868, sida 2

eller att åt lyrlan bereda medwerkan från wetenskapens sida, men fruktade att man, genom att göra theol. filosofisk examen obligatorisk för alla, som ämna studera theologi, skulle uppställa få stränga for dringar för inträde i kyrkans tjenst, att kyrkan derigenom undandroges krafter, fom wäl kunde anses i densammas tjenst behöfliga. För att undwika denna olär genhet föreslog talaren, att nu ifrågamas rande examen blott skulle göras fom mils for för rättighet till pastoralexamens undergående. Öfriga utskottens hemftällans den godkändes af talaren. Biskop Genberg, med hwillen d:r Landgren, prosten Lyth oh fr O. B. Olsson inftämde, mille ide medgifwa bibehållandet af preftexamen, sådan den af utskottet föreslagits. Denna examen borde enligt talarens äsigt instrånlas till ett hufwudsalligt praltiskt utrönande om examinandens ståndpunkt, bildning och förmåga för utöfwandet af presterliga wärf. Widfommande paftoral: examen ansäg wäl talaren densamma funna bibehållas, men med borttagaude of def obligatoriska natur. Professor Eornelius lunde ej betrakta prestexamen annorlunda än som ett slags gengångare från de tider, då inför embetswerten erfordrades särskild examen, ehuru sådan redan blifwit wid universitetet aflagd. En sådan förnyad pröfning inför doms tapitlet, fom med prestexamen wore afsedd, kunde talaren ej inse nyttan eller behofs wet af, för få midt ej denna myndighet ansåges böra utöfwa en flags kontroll öfwer prestbildningens handhafwande mid universiteten. På sådana grunder fann talaren prestexamens afskaffande önskwärdt; men detta ansåg han dock i ännu högre grad ega tillämpning å pastoralexamen, hwilken sednare wore högst olämplig, ja stadlig i afseende å dess inflytande på prestbildningen. Någon forts håg för studier trodde tala ven få mycket mindre funna genom denna examen wäckas, fom den sig sjelf inne bar något förödmjukande för äldre preftz män, fom under någon längre tid warit i sjelfständig tjenstentöfning. I sistnämnda talares åsigter, med afseende på paftoral: examen, in ämde hrr Erman, Torpadie och Schmidt samt hofpredikanten Ruus, hwilten sednare ej kunde tillmäta paftus ralexamen den wigt, man welat tillskrifwa densamma, isynnerhet som talaren hade sig bekant, att stiftsstyrelserna ofta till pastoralwärd förordnat prester, fom ej undergått pastoralexamen, utan att några menliga följder wisat fig deraf. I öfe vigt satte talaren wida högre wärde på det studium, fom framkallas till följd af lust oc håg, än det fom frambringas genom lagstadganden. D:r Nordström ansåg, att man omöjligen kunde förwägra biskop och domkapitel att pröfwa dem, som de ega att inom stiften dimittera. Onetz ligen stode det äfwen i nära samband med en sorgfällig wård om kyrkans och församlingens intresse, att wederbörande biskop söter inhemta få noggrann fännes dom fom möjligt om ståndpunkten hos de unga männen, innan de till fin and liga werksamhet inwigas. På sådana grunder kunde talaren ej tillerkänna lag: stiftningen befogenhet att afskaffa preft: examen. Paftoraleramens bibehållande mille deremot talaren ej få mycket hålla på om man blott kunde undanrödja de fmårigheter, hwilka med densammas borttagande 3 more förenade få till wida fom en äns