Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1868, sida 2

af detta moderskärlekens häftiga utbrott och drogo sig tillbaka. Fru de Vatteville, som, med en öfverhängande fara för ögonen, återvunnit hela sin kallblodighet begagnade sig af detta uppehåll, för att förklara sin och sin dotters ställning. — Vi äro, sade hon, tvenne stacckars qvinnor, som blifvit anklagade och förklarade misstänkta, jag veticke under hvilken förevändning. Vi begära endast domare öfver oss, men icke bödlar. — Nå väl, utropade en man, må man föra dem under bevakning till distriktsdomaren! — Ja, ja, det är rätt; svarade flera röster. Man skall väl då få veta hvad som är att göra. Lill distriktsdomaren! Och vid dessa ord, som i korthet betecknade hela ställningen, bildade sig för tillfället en bevakningstrupp, sammansatt af beväpnade män, som bortförde de begge qvinnorna öfver quai des Tuilleries och place de Revolution. En ofantlig folkmassa följde dem, utösande mot modern och dottern alla möjliga skymford och förolämpningar. Man förde dem till rue des Capucines, der de uppgåfvo sina namn; den embetsman, med hvilken de fingo att göra, var en hederlig man. Han uppfattade genast det svåra och farliga