Norrländska Korrespondenten – 25 september 1868, sida 2

svor henne, som sålunda utmärkt honom, en orubblig tillgifvenhet. Grefvinnan blef upprigtigt ledsen öfver hans vägran, om hvilken Bernard i början var okunnig. Några dagar derefter firadesi Montfort Amaury en fest, med anledning utaf en af dessa politiska tilldragelser, hvilka då så ofta inträffade, och som endast allt mer och mer bekräftade konungamaktens förnedring inför den lagstiftande församlingens allsmäktighet, som blef allt mer inkräktande. Det finnes vid Montfort Amaury, såsom vi redan sagt, ruiner efter en gammal borg, fordom bebodd af dessa mäktiga och rika gretvar, hvilkas myndighet och anseende sträckte sig öfver hela landet. Nu reparerade och blifna föremål för artistiska utflygter af alla älskare af pittoreska belägenheter, hafva dessa ruiner i mer ån sextio år bibehållit detta storartade och gripande utseende, som alla monumenter hafva, hvilka tiden delvis förstört, frånryckande dem stycke efter stycke och kringspridande qvarlefvorna vida omkring. Å en terrass på midten af den kulle, på hvilken det gamla slottet reste sig, hade man gjort tillställningar för en landtlig bal. Damerna de vatteville blefvo inbjudna; att afslå en inbjudning, gjord af stadens förnämsta innevånare, skulle varit mera än opassande, det hade varit oklokt.